- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
323

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterskörd.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 323 —

Såsom hvarje rättsinnig medlem af ett samfund söker att
rekommendera detsamma, höfves det hvar och en, som är medlem af
himmelens höga, fria stat, att lefva så som det anstår en himmelsk
medborgare. Må vi alltid vara så genomträngda af detta samfunds Ande,
att verlden må se och i sitt hjerta känna sig öfvertygad om, att vi
tillhöra detsamma. Den, som genom ett slarfvigt lefverne, sätter fläck
på det samfund, han tillhör, är en ovärdig medlem. Räds att förklena
dess anseende inför menniskors barn.

Är vårt samfund i himmelen, då äro ock alla våra förhoppningar
dit förlaggda. I denna verldens dunkel, der vi förstå endels, känna vi
så litet af den härlighet, som Gud beredt sina barn. Vi skåda såsom
i en spegel på ett dunkelt sätt, men äro saliga i hoppet. Ty det veta
vi — och den vissheten är nog för lifvet och döden — att vi skola
varå lika hans bild, då vi se honom sådan som han är. Denna vår
förnedrings kropp, hvari anden så ofta kvider, skall en gång
förvandlas, så att han varder lik hans härlighets kropp. Ej under, att denna
iörvissning satt våra hjertan i brand. Från ofvan, der ingen synd och
nöd, ingen djefvul och ingen död finnes, vänta vi hemlandsbud.

Är himmelen vårt hemland? Då slår vårt hjerta allaredan i det
Mmmelska. Är Jesus vår brudgum? O, då vänta vi honom från
himmelen !

Sol och sköld.

Af Sigrid Jonsson.

"Herren Gud är sol och sköld."
Ps. 84: 12, 13.

Jag var fordom mörker. Men Gud är den, som bjöd ljuset lysa
utur mörkret och har lyst in i mitt hjerta. Nu är jag ljus i Herren.
Han är den enda sol mitt hjerta känner. "O, jag skulle snart
förfrysa här i jordens vinterdäld, om ej Herren ville lysa mig med
nådens kärlekseld." Ty det är så mycken köld i verlden, och heligt
varma hjertan äro få. Men äro vi med Gud och han i oss, då ha vi
ständigt sol och vår. Guds hjerta slår varmt. I hans närhet blir
äfven vårt hjerta brinnande. Der jag gått i det andligen mörka och
kalla Skåne, har denna sol bevarat mig lefvande i Gud.

Allt på jorden förändras. Guds hjerta vet icke af någon
förändring. Han är både sol och sköld. Med Gud vinna vi seger alla
dagar. Han gifver nåd för dagens behof. O, han är ingen njugg
gif-Tare, den käre Guden. Af nåd äro vi frälsta. Af hans fullhet ha vi
alla fått, och nåd för nåd. Det är hans nåd, som gör, att det ännu
icke är ute med oss. Hvilken nåd att vara bevarad! Hvilken nåd att
varå hans! Och ännu är det ej slut på hans nåd. O, så öppna hela
ditt lif för Guds nåd.

Han gifver ära. En kristen är icke ärelös. Är det icke en
stor nåd att vara en konungs brud, att vara Guds sändebud och ega
Andens pant. Har ej en trogen tjenare en lön för sitt arbete redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free