Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - “Herrens tionde“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 330 —
en dag. "En sådan der lagisk uppfattning af gif vand et är mig i
högsta grad motbjudande; det är liksom ett beskattande. Jag tycker
om att gifva frivilligt och af gladt hjerta i samma stund man begär
af mig."
uOch hade ni icke gifvit så frivilligt och af gladt hjerta för fröken
Susies spetskrage och er egen nya klädning, så skulle ni haft mer att
gifva, då det sist..." muttrade Tackoffer.
"Penningar, på förhand undanlagda" fortsatte fru Allvin utan att
låtsa märka tjenarinnans anmärkning, "har med sig en känsla af plikt,
som alldeles förtar behaget af att gifva. För resten kan jag icke inse
att det gör någon skillnad, blott man verkligen ger hvad man kan."
"För min del ville jag icke blifva försedd på det sättet", förklarade
Tackoffer, "var det en gång medan jag var slaf, innan jag ännu blifvit
en af ’Herrens frigifna’. Var en ung och oerfaren flicka, icke värd att
kosta mycket på, tyckte min "massa", som derför lät mig få hvad han
händelsevis hade, när jag bad honom om något. Ibland kunde jag få
en gammal klädning och ibland ett par skor, men ibland också ingenting,
och då var det att gå barfotad och halfnaken. Så går det..."
"Tackoffer, nu är du orättvis", afbröt henne matmodern hastigt,
förskräckt öfver jemförelsen.
"Orättvist ja, det var just hvad det var, och det tyckte jag
också, må ni tro", fortfor deri gamla med orubbadt lugn utan att låta
stora sig.
"Men för att återgå till vårt ämne", återtog fru Allvin, "så är
sättet att gifva helt och hållet beroende af olika uppfattning. Den
ena föredrar ett sätt, den andra ett annat, hvilketdera torde vara af
mindre vikt", tillade hon i lätt ton och lemnade rummet.
"Viktigt nog synes mig vara att veta hvilket sätt Herren föredrar",
anmärkte den gamla och jemkade turbanen till rätta på hufvudet. Det
fanns dock ingen, som fäste sig vid hennes ord, och allt fortsatte att
gä sin vanliga gång. Utaf sina egna små inkomster lade hon
emellertid allt fortfarande afsides en åttondel. "Om israeliterna af gammalt
voro tillsagda att gifva en tiondel, kan jag just hafva rättighet att
lägga liksom litet ’råge’ på måttet. Tala om att det är likt en
beskattning att lägga af sina penningar för sådana ändamål! Prat! Jag
tänker och funderar öfver hvad hvarenda dollar måste uträtta, tills de
slutligen blifva så tunga af bön, att jag nästan tycker de måste gälla
dubbelt så mycket, då de slutligen släppas ut..."
"Haf tack, min dyre frälsare,
För ditt af kärlek brustna hjerta,
Hvari jag, usle syndare,
Får taga bot tör’all min smärta.
Tack att ditt blod mig renat har
Och än mig renar alla da’r"
(Forts).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
