Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några glimtar ur Karl Fredrik Kings lif, missionsverksamhet och hemgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 342 —
Den 20:e. Sjukdomen tilltager. Uppmanar sina kineser att
möta honom i himmelen. Kan endast tala med mycket låg röst.
Beder Gud välsigna Malmö- och Svedala-församlingarne,
Helgelseförbundets styrelse och vänner m. fl.
Den 21:e. Har varit oförmögen att tala under natten.
Tagit afsked af mig; frammumlade några otydliga ord under det
hans ansigte strålade af glädje. Upplyfte sina händer och såg
upp mot himmelen. Efter detta syntes det som om lifvet redan
flytt.
Den 22:e. Natanael Carleson hade nu äfven kommit upp,
och vi tyckte att han tillfrisknade, så att vi begynte alla att
hoppas på hans vederfående, fastän hela hans kropp af
sjukdomen tycktes hafva blifvit helt och hållet besegrad.
Den 23:e. I dag på morgonen syntes han ju också vara
bättre och vid middagstiden drack han litet kondenserad mjölk.
Men strax derpå begynte dödsrosslingar, och kl. 2 e. m. lemnade
anden stofthyddan. Ett fridfullt leende hvilade öfver hans ansigte,
återspeglande den frid och glädje, som han nu egde, hvilken
aldrig mera skall störas af tidens oro. Under hans
sjukdomsdagar hörde man ej ett ord eller såg en enda rörelse, hvilka
uttryckte klagan eller knot; endast tacksägelsens ljudförnummos.
Hans sjukdom begynte med solstygn och ändades med
skarlakansfeber.
Lördagen den 30:e april var för oss alla en underbar och
minnesrik dag, då vi följde vår hädangångne broder till hans
sista hvilorum, en grafplats, som blef inköpt för missionens
räkning strax utom staden. Vi alla af Helgelseförbundet voro
närvarande (med undantag af en, som var förhindrad) äfvensom den
hädangångnes trolofvade, fröken Anna Lindblad (missionär), samt
tvänne bröder, dessa tre sistnämda från The C. & M. A.;
dessutom alla våra troende kineser, som kunde komma med; dertill
en stor skara af alla åldrar, som följde oss ut till grafven. Och
ehuru det var en sådan folkskockning att gatan var fylld af
menniskor, der vi gingo fram, var dock allt så tyst; äfven
hedningar tycktes förstå stundens vikt. Innan vi lemnade stationen,
sjöngo vi två sånger, den ena på kinesiska, den andra på
svenska, samt bådo. Då vi kommit ut till grafven, sjöngos äfvenså
två sånger samt talades på de två ofvannämda språken,
hvarefter flera bådo till Gud. Icke fans der en enda blomma eller
krans att strö på hans graf, allt var så kalt, intet af sådant
fans att få, men mången saknadens tår fälldes, ty vi kände hvad
vi förlorat.
Dyrbart var att se, hvilket intresse många af hans vänner
der i staden visade. Mer än ett 20-tal personer af alla klasser
erbjödo sig att öppna grafven, betalade för likbåren samt sexton
män, som buro densamma, emedan likkistorna här äro så stora
och tunga. Dessutom sände de flera kärror för oss att gå uti.
Stor är saknaden för oss alla. Han har lemnat ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
