- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / 1898 /
368

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Kina.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 368 —

och trefligt. Hvad som fattas är att taket skulle höjas och sten läggas
derpå (det är lertak nu); en plattform vore ju ock behöflig. Men om
Herren dröjer, så få vi väl förbättra både ett och annat.

Hvarje eftermiddag ha vi offentliga möten der, och mycket folk
lyssnar till den anya läran." Åtskilliga finnas nog, som i sina hjertan
äro öfvertygade om afgudarnes hjelplöshet. Men de frukta att taga
steget ut och följa Jesus. Några gamla kvinnor finnas ock, som
verkligen söka sanningen. De komma regelbundet på våra söndagsmöten.
Men för att undvika och förebygga dåliga och för verksamheten
skadliga rykten vågar jag icke att såsom man och ogift taga någon särskild
vard om dem. Ty som I veten, så kunna vi män här icke verka ibland
kvinnor och icke kvinnor bland män.

Skolan öppnades här i februari och tyckes gå rätt bra. Omkring
ett -20-tal gossar anmäldes, men under sommartiden gå de icke så
regelbundet. De sitta på kangen från morgon till kväll och läsa på sina
lexor.

Min gamle medhjelpare, som jag förra året skref om, blef sjuk
och önskade fara till sitt hem för att bland barn och barnbarn framlefva
återstoden af sitt lif. Då han omtalade detta för mig, var det bra långt
gånget med honom, och jag sökte så snart som möjligt få en kärra hyrd.
Det lyckades. Men som djefvulen skulle försöka komma oss på skam, ställde
han så till att ingen kärra kom. Mannen blef allt sämre och hvad som
skulle göras, måste göras fort. En annan kärra hyrdes. Dagen före afresan
var den gamle så klen, att kineserna trodde att hans sista stånd var inne.
Vi lade våra händer pä den gamla, bräckliga kroppen och bådo ifrigt till
* Herren, framläggande för honom, hvilka onda rykten fienden kunde
sprida, ifall mannen skulle dö på stationen. Det komme ju genast att
heta att utlänningen dödat honom. Och hvad tron I att Herren gjorde?
Tron I, att han, som hörer korpungarnas rop och de små spädbarnens
joller, kunde i denna vår nöd tillsluta sina öron för oss? O nej han hörde
bön och vederkvickte den gamle. Och ehuru jag kände mig bäfvande, då
skjutskarlen på aftonen kom och frågade: "skola vi fara i morgon"? så
kunde jag ändå med min svaga trosblick fästad på Herren svara: "Ja vi
skola fara i morgon". — Gubben blef kry, och vi reste dagen derefter;
och efter 3 dagars resa anlände vi till hans hem. Jag har sedan haft bref
från honom, däri han säger, att han genom Herrens nåd är kry.

I stället för honom gaf Gud mig en annan man på 27 år från
Ho-nan-provinsen. Han är mycket hemma i de kinesiska böckerna. Han
hörde om den nya läran först hos våra syskon i Tso-üen. Han har varit
här ganska* länge, och jag hoppas, om Gud vill, få döpa honom i
sommar. Jag underhåller honom sjelf och önskar göra det, så länge som
han är nöjd med hvad jag kan gifva honom. Han är mycket flitig med
att vittna om Jesus för sina landsmän. Bed Gud för denne man!

En målare finnes äfven i staden, som jag tror önskar blifva döpt
i sommar.

Ja, älskade kamrater, hvad jag nu skrifvit om är inga stora segrar
och kan icke jemföras med hvad I der hemma i Sverige fån se. Men,
o, hvad mitt hjerta fröjdas öfver att se någon eller några af dessa många
tusenden, som vilja följa Jesus. Och då ’det varder glädje i himmelen
öfver en enda syndare, som omvänder sig," skulle då vi ej glädjas
deröfver?

Jag mottog bref för en tid sedan från miss N. H,, hvari hon sade
"att de största frukterna af vårt arbete få vi väl se i nästa tidsålder."
Detta fröjdade mig mycket, ty nog blir det väl ända så.

Ty om vi bevärdigas med att få möta Jesus i skyn, så skola helt
säkert många af dem, som hört våra förmaningar, ila till våra kapell
eller till stationerna, ja in uti våra rum, der vi tillbringat så mången stund
på våra knän inför Herrens ansikte under fasta och bön framläggande
de stora folkmassorna, hvilkas dyrbara själar blifvit som en börda på våra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1898/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free