Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 397 -
Sitter just nu vid lampans sken i mitt kära, tillfälliga hem iden
gamla staden Åbo för att tala med eder, som bygga och bo i gamla
Sverige.
Min älskade mästare har varit med mig i båten Öfver det
brusande Alandshaf och hulpit mig härligt till den efterlängtade hamnen.
Och redan i söndags fick jag den glädjen att få samtala med de finska
barnen, som voro så uppmärksamma och kvicka till att besvara mina
frågor. Må Gud välsigna dem alla! Yi stämde möte på Zions berg,
der alla de olika nationernas söndagsskolfanor skola samlas under
Lammets blodröda banér, och der sången skall ljuda lik dånet af många
vatten. Halleluja!
När man själf är ute på en missionsresa, så föder Gud i ens
hjerta så många, många tankar just för missionen både ute i
hedna-verlden och i hemlandet. Man får se folkens behof af evangelium på
närmare håll, än då man sitter hemma i sin lugna dal. Så har ock
förhållandet varit med mig. Och vet ni, barn, Gud har ingifvit mig
den tanken att både onkel E. och hans små vänner skulle mera än
hitintills hörsamma det dyra missionsbudet, gifvet af vår älskade Jesus,
nämligen:
Gån ut i hela verlden och gören alla folk till mina lärjungar.
Ja, låtom oss göra hvad vi kunna! Jag fick den tanken, att vi kunde
afskilja 4 söndagar om året, den l:sta söndagen i hvarje kvartal för
att hafva bön och åkallan med tacksägelse för missionen, samt äfven
då offra åt Herren för hans rikssak våra små besparingar. Säg, kära
barn, viljen I icke vara med om det? Ack jo, onkel, hör jag er säga,
ty Jesus är värd att älskas och tjena.
Nu tror jag, att detta bref skall hinna fram till eder till första
söndagen i oktober, och då, om Gud så vill, kunna vi gerna börja vår
första missionssöndag i full förtröstan att vår Jesus, som är
missionens herde och biskop, skall höra våra böner och välsigna rara små
slantar.
Kanske I också önsken att gifva vår lilla missionskassa ett namn ?
Så låtom oss då kalla den
barnens tackoffer för missionen.
Och så bedja vi Gud om nåd att bedja i tron och gifva i enfaldig
glädje, så skall vårt verkande ej vara förgäfves. Utan vi skola en gång
på uppståndelsens morgon möta de hedningar, för hvilka vi här bedit
och offrat. Jag älskar också så gerna tro, att edra lärare och
lärarinnor i söndagsskolan med glädje skola understödja mitt förslag och
hjelpa er att sätta det i verkställighet.
Och som I veten, kära barn, så är Gud rik öfver alla dem, som
åkalla honom. Hans hus’ håfvor taga aldrig slut. Derför kan han så
rikligen belöna alla de barn, som försaka något för hans namns skull,
som följande lilla berättelse också skall utvisa.
"Hur kunde du vara så dum, Ester, och lägga din blanka krona
i kollekten i dag?" frågade den fjortonårige David K. sin tioåriga
syster, som nyss hade hemkommit från ett missionsmöte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
