Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På mig skall man finna din frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 405 —
De flesta af oss synas tänka, att fruktens saftighet är dess
slutliga ändamål. Ju fullare drufvan är af den uppfriskade saften, ju
mognare äpplet, ju vackrare persikan, desto högre skatta vi den, desto
villigare köpa vi, om ock priset är högt. Men alla dessa egenskaper,
som göra frukten så dyrbar för törstiga och torra läppar, komma i
naturens ekonomi i andra rummet efter fröna, som hvarje frukt har inom sig.
I sjelfva verket beror fruktens sötma på fröets närvaro och är
troligen af skaparen afsedd att ditlocka både foglar och menniskor för
att samla den och bära den långt bort från stammen, att fröet må
hafva tillfälle att rota sig och sjelf varda ett trä i någon ny
jordmån. Liksom doften, skönheten och honungen i en blomma draga bin
«ller honungsfoglar dit, hvilkas kroppar blifva lastade med frömjölet,
som de bortföra för att befrukta andra plantor, så äro fruktens
saftighet och sötma afsedda att ditlocka redskap, hvarigenom den skall
upptagas och kringströs fjerran och nära. Likaledes skulle skönheten och
älskligheten i den kristnes sinnelag leda menniskor att nästan omedvetet
mottaga Kristus genom våra ord och handlingar, att han må planteras
i de själar, som icke kände honom.
Allt lif och all tjenst äro derför förfelade, som icke bära Jesus
i hjertat. Han måste vara gömd djupt i alltsammans, som fröet är
begrafvet i frukten. Det förfelade i vår tjenst är, att det varit så föga
af Herren Jesus i alltsammans. Vi hafva tålat om honom, men han
har varit frånvarande, och vi skola aldrig uppnå vårt och hans ideal,
iörrän vi räkna vårt inflytande, vårt anseende, vår plats bland menniskor
som helt och hållet underordnade det ena stora syftet, att förhärliga
honom, vare sig genom lif eller genom död, Jesus allena som
syndabäraren, ställföreträdaren, Jesus de tröstlösas tröst, och de hjelplösas
ganska nära hjelp, Jesus som uppfyllelsen af hvarje brist, af hvarje
behof, Jesus, Guds tillräckliga svar på själens bittra rop. Den frukt
är förfelad, om än så söt, som icke bär något frö inom sig, och våra
predikningar, tal, vår tjenst, huru ljufva och doftande de än må vara,
äro förfelade, om de icke bära Jesus inom sig att meddela åt dem, som
behöfva honom bättre, än kroppen behöfver ljus, luft eller mat.
2) Yi hafva icke fattat, att källan till all sann verksamhet måste
vara Kristus sjelf. "På mig skall man finna din frukt." Hör den lilla
grenen om våren klaga, att den icke kan frambringa en enda drufklase,
och att det är omöjligt att frambringa fröna, som reproducera
moderväxten. Huru bittert dess röst ljuder i februaris eller mars7 kyliga
luft: "Jag kan det aldrig. I begären resultat, som ligga alldeles utom
mitt område och min förmåga". Härpå svara rötterna, som ligga gömda
ur sigte, men nära förbundna med den aflägsnaste kvisten: "Yar vid
godt mod! Från mig skall man finna din frukt."
Under den svarta jorden är det laboratorium, hvarur lifskrafterna
hemta i jordmånen de dyrbara beståndsdelarne, och ur hvilket de brygga
de sällsynt rika safter, som nu genom ett oemotståndligt tryck tvingas
genom trädets ådror. Roten är ansvarig för frukten, grenarne förse
helt enkelt den kanal, hvarigenom safterna flöda, skickliggörande hvarje
klase att hänga skild från de öfriga, att solstrålarne må kyssa den, och
den balsamiska luften förse med helsogifvande näring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
