Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blad ur martyrhistorien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 421 -
gelse än såsom tidsfördrif. Några dröja icke en gång, tills predikan
är slut. Andra höra icke ett ord utan stå i en vrå af kyrkan och prata
med hvarandra. I klädedrägten lägges en lättsinnig behagsjuka i dagen^
List och bedrägeri öfvas t. o. m. mot bröderna. Kristna förbinda sig
i äktenskap med otrogna, och falska eder afläggas. Biskoparne
försumma sin gudomliga kallelse och inveckla sig i verldslig handtering.
De besitta egendomar genom bedrägeri och rikta sig genom ocker.
Med kyrkotukten är det nästan helt och hållet ute."
Så långt har det gått. Många upplystna kristna sörjde Öfver
detta kyrkans förfärliga förfall och anade att svåra domar stodo för
-dörren. Men de hoppades äfven att sådana domar skulle vara det rätta
medlet att uppväcka de sofvande och bevara kyrkan från fullständigt
urartande. Deras fruktan och deras förhoppning skulle snart gå i
uppfyllelse. Ty plötsligt blef kristenhetens döda massa uppväckt ur sin
sömn, och kyrkan måste gå genom en ny häftig luttringseld, i hvilken
guldet skildes från slagget.
Knappt hade år 249 kejsar Philippus Arabs dött, förrän den för
-de kristna förut så klara himmelen öfverdrogs med svåra moln. Hans
efterföljare Decius vredgades deröfver att de kristna kyrkorna alltmer
fylldes med troende, under det de hedniska templen stodo nästan tomma.
I blind ifver för förfädernas religion svor han vid sig sjelf att helt
och hållet utrota det kristna namnet från jorden. Till den änden lät
han i alla delar af sitt vidsträckta rike de förfärligaste edikt mot de
kristna utgå. På en af öfverheten bestämd tid skulle de kristna i hvarje
provins inställa sig inför domaren och offra åt afgudarne. Hvem helst
som vägrade skulle genom hotelser och marter af alla slag tvingas
dertill. Hjelpte icke detta, så skulle de motsträfviga straffas med döden.
Den som flydde skulle förklaras förlustig all sin egendom och vid
döds*-straff förvägras att återvända. Nu upphof sig den mest fruktansvärda
förföljelse, som kyrkan ännu någonsin erfarit. Herren hade kommit för
att rensa sin loge och skilja agnarne från hvetet. Den fromme biskop
€yprianus skrifver derom: "Herren ville pröfva sitt folk. Emedan en
lång ro hade förderfvat den tukt, som Gud befallt oss att öfva, så har
den himmelska tukten åter måst uppväcka vår tro, som nästan insomnat."
Ett stort antal kristna bestod ej i den försökelse, som Gud
till-skickat sin förfallna kyrkan. Isynnerhet besannade sig Herrens ord:
""För en rik är svårt att ingå i himmelriket." Ty bland de rika och
ansedda lupo många namnkristna, såsnart blott befallningen blifvit
kungjord, till torget för att offra åt afgudarne. Ja de gingo så långt i
sin fräckhet, att de försäkrade, att de aldrig hade varit kristna. Andra
trädde, då deras namn uppropades, bleka och darrande till afgudaaltaren
som om de sjelfva skulle offras, så att t. o. med de omkringstående
hedningarne hånade dem, emedan de voro för fega både till att offra
och till att dö.
Andra åter uthärdade till en tid marterna, men afföllo sedan. På
många orter lyckades det också de kristna att af giriga
öfverhetspersoner köpa sig falska intyg på att de hade offrat. Men med rätta
förkastade de, som förblifvit Herren trogna, ett sådant räddningsmedel och ■
uteslöto dem, som gjorde bruk deraf, från sin gemenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
