Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilla vemod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 443 —
Den äldre skall tjena den yngre".’ Hvem klandrar en
moders omsorg för det barn, som ännu ligger under hennes
bröst. Skulle en fader icke hafva tänkt sig något för den
späda varelsen, som gjort sitt inträde i hans familj, och
skulle vi aldrig hafva något önskningsmål för de älskade?
Om han, som är både fader och moder, tagit omsorgen och
ansvaret för oss, är det lätt att förstå, hvarför han till och
med räknat våra hufvudhår. Han har genom kärleken
blifvit så bunden vid det heliga ansvaret för oss, att han
på förhand genomgått hvarje ögonblick af den för oss
bestämda tiden. Bö*r det icke vara en källa till obeskriflig
tröst, att han i sin förutseende kärlek redan bokfört våra
dagar, "innan ännu en af dem var kommen". Eller äro vi
nog dåraktiga och stolta att vilja hafva någon ändring i
de om oss förut fattade besluten. De kunna ändras — till
vår ofärd. Vicunna nämligen göra hans plan om intet
genom vår olydnad och förlora vår bestämmelse. Så gjorde
Israel. Så har mången kristen gjort. Men hvarhelst
själen återvänder, får hon kasta sig på hans oföränderliga
uppsåt. Han förblifver den han är.
Den minsta del är för mästaren till hvarje sinrik
inrättning af samma vigt som de gröfre delarne. Det
bestämda vilkoret för vinnande af godt resultat är en
inbördes enhet och lycklig samverkan emellan de större och
mindre hjulen i en mekanism. Fördenskull finnes
ingenting, som ej har gått genom ingeniörens och mästarens
hand eller har en förut gifven bestämmelse. Och du, min
vän, skulle med Jakob säga: uMin väg är fördold för
Herren !" och sätta dig upp mot de redskap Herren använder!
Du klagar måhända öfver de afundsjuka bröder, som lyfta
upp dig i konungens vagn, öfver de förluster, som grusa
dina förhoppningar och jaga bort sångfoglarne. Du samlar
upp det stoft, som faller ifrån Försynens vagnshjul, men
nekar din egen själ att skåda Herrens majestät. Tror du
icke att han, hvilkens verk alltid äro fullkomliga, har valt
den bästa vägen för dig?
Erfarenheten bekräftar att så är. Hade icke Herren på
förhand utstakat hvarje steg af trosmannen Abrahams väg,
och var det icke den mannens lycka att följa Herrens
ledning, såsom sjömannen efter den på sjökartan utsatta
linien? Hade icke Herren genom sin förutseende kärlek
kommit till ett lyckligt val angående tid och sätt för Israels
förlossning, och var icke det förbund, som han ingick med
sitt folk, ri allo väl ordnadt och bevaradt". Huru var icke
deras vandring genom Röda hafvet egnad att genom den
stora uppenbarelsen af Guds kraft binda det trolösa folkets
hjertan vid förlossaren, och hur skulle icke det ständiga
beroendet af Herren uppenbara och förhärliga honom för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
