Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En missionsresa till Finland och Petersburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 446 —
välsignelse fortsatte sin verksamhet bland högadeln och genom
bl a. grefve Paschkoffs omvändelse gaf upphof åt den efter
honom benämnda paschkovitiska rörelsen, Kysslands frikyrkliga,
medan T. efter ett kort besök i Stockholm, återvände till
Helsingfors, der han sedermera nästan oafbrutet verkade hela
vintern och ända till maj månad 1880.
1 deras spår följde sedan flera bekanta engelska
evangelister ända till 1885, efter hvilken tid de engelska besöken nästan
helt och hållet upphörde. Men Finland, som från Sverige fått
såväl den romerskkatolska som den luterska läran, blef nu af sitt
gamla moderland äfven försedt med fria evangeliska predikanter,
hvilka dels reste omkring i städerna, dels började stadig
verksamhet å olika orter. Och hand i hand med dessa gingo
förstlingen af de inhemska predikanterna, Constantin Boije, Edv.
Çjörkenheim, Hj. Braxen, Antti Mäkinen m. fl. Och rörelsen
spred sig allt mer.
Det frikyrkliga lärosystemet var vid denna tid ytterst
enkelt och kunde uttryckas med 1 Tim. 1: 15. Och så länge det
var det enda intresset att i tron på Kristus tjena den lefvande
Guden och vinna själar åt honom gick verket stadigt framåt.
Men år 1884 öfverflyttades till Finland den sorgliga striden i
försoningsfrågan, hvilken fördes med icke liten bitterhet, och
hvarigenom icke blott många, mindre befästade i sanningen,
vände åter till kyrkan, och andra betydligt kallnade för de
frikyrkliga idéerna, utan äfven sjelfva evangelii framgång led ett
svårt afbräck. O, huru många, icke lätt helade sår hafva icke
denna och andra liknande, många gånger mycket köttsligt
förda, strider åstadkommit!
Men efter striden kändes djupt behof af frid, försoning och
hvila. Känslan af och medvetandet om alla Guds barns djupa
och verkliga enhet i Kristus ville taga ut sin rätt. Och
uttrycket häraf var en af åtskilliga troende både prester och lekmän
undertecknad, på våren 1886 utfärdad inbjudning till ett allmänt
aUiansmöte i Tammerfors, hvilket ock i början af juli samma år
kom till stånd. Som sjelfskrifven ordförande fungerade den för
sitt kärleksfulla väsen, sin fromhet och ödmjukhet allmänt kände
och aktade, numera aflidne biskopen i Borgå Alopæus. Omkring
ett 30-tal prester hade anmält sig såsom deltagare. Största
antalet utgjordes dock af frikyrklige.
Mötet öfverträffade alla förväntningar. Den bästa ända och
stämning rådde från början tillslut. Biskop Schéele från Sverige,
som sista dagen öfver var förhandlingarne, uttalade, uppmanad
att yttra sig, sitt fulla erkännande, på samma gång han
tillfogade en välbehöflig varning för att i Guds rikes tjenst beträda
^jelfvalda vägar.
Men knappt var mötet öfver, förrän från statskyrklig sida
en häftig opposition utbröt med det resultat, att de prester, som
hittills visat sig alliansvänliga, småningom måste draga sig
tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
