Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stilla vemod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—. 467—
till Guds rike och hvarje själ rör sig omkring högtiderna.
Hvar fins det ej anledning för dig att hoppas! Känslan af
din egen svaghet har dragit en slöja öfver det nyfödda
lifvet, såsom vintern gömmer det kommande lifvet under snön.
Saliga tider! Endast vintern är så bländande hvit.
Menniskohjertan renas genom smärta. Nöden gör mennisFån
sann.
"Men", säger du, "jag känner mig så liknöjd och kall!*
"Allt synes mörkt och jag går så nedtryckt." Du skulle
knappast tro mig, om jag säger, att din nöd öfver allt detta
är ett tryck närmare Gud. Nu har du emellertid kämpat
så länge emot mörker och tvifvel, att du behöfver hvila.
"Kommen till mig", säger han, "och I skolen finna ro." Der
är full högsommar alla dagar, ty han älskar dig oafsedt
hvad du är eller kan blifva. Hvila der, till dess hvarje
löftesstjerna blir en ängel på din stege, och ditt hjerta
darrar för Jesu röst. Genom afklädande skall Herrens
förutseende ikläda, oss hela rikedomen af hans uppsåt, likasom
modren afkläder sin gosse och sätter på honom en ny,
något större kostym. Ja, nu är tiden att göra allt nytt. Nu
måste alla blifva barn igen.
Men hvarför längtar jag att blifva ny? Månne icke
derför att jag är ny? Hvad är det egentligen, som
upplöser banden emellan grenen och de gamla bladen?
Frosten? Ja, visserligen. Men har du aldrig sett, hur nya
knoppar skjuta upp vid de förra bladskaften? Frosten är
bära det medel, som påskyndar naturens verk. Det nya
lifvet tränger ut det gamla. Hvarje motgång, som
påskyndar Guds verk i våra hjertan, är den kristnes medgång.
Aldrig skall någon pröfning strida mot det nya lifvets
utveckling, utan tvärtom befordra det, så länge vi äro i Guds
hand. Men det är icke nöden i och för sig, som gör oss
till kristna. Frosten har ingen mission att utföra med döda
träd. Lofvad vare Gud, vi komma till pröfningens hetta
som kungasöner. Detta är hemligheten till vårt
sammanträffande med gudasonen.
Är icke detta en välsignad förmån. Om Job icke hade
haft en så djup andlig erfarenhet, skulle lidandet hafva gjort
honom till fritänkare. Men nu medförde han till
motgångarnes och pröfningens tid det stora kapital, som heter
oskrymtad gudsfruktan, ehuru han derjemte slagit falska
mynt: "egenrättfärdighet". Jag vill särskildt lägga det på
edra hjertan att under lyckans dagar befästa edert andliga
lif genom lydnad och trohet mot Herrens Ande. Hur mörkt
det än synes för vår blick, skola vi dock under pröfningens
hetta kunna säga: "Om jag bara kunde finna vägen till
hans tron, vet jag att han skulle utföra min sak." Ea sådan
förvissning är frukten af gemenskapen med Gud. Känslan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
