Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Något för barnen att få.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 503 —
kob, "hvad ni har på hjertat, så få vi sedan smaka på mors julgröt."
"Jakob Ersson, känner du icke igen mig? Jag är ju din fordne
ondsinte granne, som kommer — kommer för att ändtligen bedja dig om
förlåtelse för allt ondt jag tillfogat dig och särskildt bekänna, att det
var jag, som tände eld på din gård." Mållös af deltagande och
öfverraskning betraktade Jakob den bleke och olycklige mannen, som stod
der skälfvande af köld och sinnesrörelse framför honom. "Är det du,
Per? Ja, lika visst som Gud förlåter alla, som bekänna sina synder
inför honom, så förlåter jag dig, och Gud ske pris, att denna stunden
har kommit!" "Ja, Jakob, jag skall ärligen bekänna för domaren
också och utstå mitt straff, ty det är jag till fullo värd. Det blir
kanske mindre svårt än det aggande kvalet i mitt samvete, som förföljt
mig alla dessa åren." "Nej, nej," sade Jakob, "Gud har redan hört
din bekännelse inför mig och har redan försonat din synd genom vår
stora julgåfva, den högtlofvade frälsaren. Dertill har du ju dina barn
i lifvet, som du skall bespara smärtan att se dig anklagad som
mordbrännare. Nej, Per, Gud föriåterlielt och fullt, derför skall du nu bo
hos mig, tills du får flytta hem till fadershuset, hvilket nog icke
dröjer så länge efter hvad jag hör på ditt sjuka bröst." "O, Gud, o,
Gud," suckade den ångerfulle och sjönk på sina knän, "det är för
mycket — för mycket — jag, jag, som hatat dig så. Finnes det
nåd ock för mig, och kan du så glömma allt det onda jag har gjort
dig?" "Ja ja", svarade Jakob, och lyfte upp den gråtande från hans
knäböjande ställning. "Torka nu bort tårarne, Per, och tag på dig
den här rocken, så gå vi in till mor och fira en dubbel glädjefest, ty
varder det glädje i himmelen öfver en syndare, som sig bättrar, så är
det tillbörligt, att det varder samma glädje bland Guds barn här på
jorden." Sedan Jakob hviskat några ord i örat på mor Ersson, satte
de sig alla till bords, utom Maria, som i hast fått en schal på sig
och ilade ut i vinterkvällen.
När alla gästerna hade gjort heder åt det präktiga julbordet,
tog Jakob fram den stora, slitna bibeln och läste Es 61, der det
talades om, huru Jesus var kommen för att båda glädje åt de arma,
frihet för de fångna och förlossning för de sönderslagna. Då grät Per
så att Jakob måste afbryta sin läsning, och alla föllo de på sina knän
och prisade och lofvade Gud för frälsningens stora gåfva och för Jesu
Kristi kärlek till en fallen verld.
Under bönen hade Maria återkommit och i hennes sällskap en
reslig, vacker yngling, som nu jemte henne knäböjde ned vid dörren.
När de hade rest sig upp, önskade Jakob sina tjenare god jul och
bad dem gå hvar och en till sitt, derpå kallade han fram Maria och
ynglingen, som dröjt kvar vid dörren, och sade: "Kommen fram barn.
Gud har varit så särskildt nådig mot oss i afton. Han har sändt oss
en kär gäst, och," tillade han med bruten röst, "här, barn, han I er
far, och der, Per Larsson, har du dina barn!" Mera behöfde han ej
heller säga. Maria hade nästan anat detta, när hon sprang till
prestgården. Nu låg hon vid den gråtande faderns bröst, och bredvid stod
Axel och tryckte faderns hand. Det var en stund af en så helig och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
