Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
T. RONS SEGRAR.
hain nu bestämt sig- för att söka en
sådan i floden.
»Hör nu, unge vän», sade den
robuste, men godhjärtade polisbetjänten,
»ni borde inte hoppa i floden. Kom
med mig, så skall jag visa er till
Paci-fikmissionen. Där taga de sig an just
sådant folk, som ni är. Där skall ni
att börja med få en god och varm säng
för natten. Kom bara!»
Den unge journalisten följde med,
och han blev hälsad hjärtligt
välkommen på missionens upptagningshem.
Först lät man honom äta sig mätt och
därnäst vila; sedan fick han höra god,
väckande sång och korta, levande
böner och till sist evangelii inbjudning
till förlorade människor. Den blev så
enfaldigt och klart framställd, att det
icke dröjde länge, förrän den unge
männen hade mottagit den och funnit
frid genom korset.
Vid ett tacksägelsemöte kort
därefter, då 800 olyckliga män ,voro
tillstädes, vilka först blivit bespisade och
av vilka de flesta haft fritt nattlogi,
framställde han högt inför alla en
fråga, som han gjort sig själv den natten,
då han blev räddad från att kasta sig
i floden:
»Har väl någon .fritänkare,
gudsför-nekare eller namnkristen grundat
någon missionsverksamhet lik denna?
Hava deras efterföljare gjort det? Bry
sig väl sådana om, huruvida jag
dränker mig eller icke? O, där måste vara
något med den levande kristendomen,
vilken jag förr har föraktat!» —
Denne unge man blev senare eit
välsignat redskap i Mästarens hand till
att draga andra upp på frälsningens
klippa.
Tanken på edra ledare.
Ebr. 13: 7.
Vi uppmanas här att tänka på
dessa, som förde oss fram till korsets fot,
när vi gingo gråtande, nedtyngda av
syndabördan; dessa, som förde oss
fram under de förlåtande, välsignande
händerna, som sedan övervakade de
första stapplande trosstegen på livets
smala väg och gåvo oss den närande,
lättsmälta maten; som i kärlek
förmanade, då vi begingo felsteg; som
ledde oss in på den rätta vägen, då våra
fötter beträdde förbjudna stigar.
Tanken på dessa!
Kommen ihåg det Guds ord de
hava talat till eder, efterföljen deras tro,
skådande vad utgång deràs
umgängelse hade.
Må vi med glädje tänka på våra
älskade »ledare», och må våra själar
värmas vid minnet av de stunder vi hade
den stora förmånen att få sitta ned vid
deras fötter och lyssna till de’ nådens
och förmaningens ord, som gingo av
deras mun!
Må vi vara dem hörsamma och lyda
dem, att de ej lika apostelen behöva
klaga: »Mina barn, som jag på nytt
med smärta föder», utan . må de med
glädje få se Kristus alltmer , vinna
gestalt i deras bönebarns liv och
vandel!
De vaka över våra själar, och en
dag skola de avlägga räkenskap inför
den store Överherden. Må de få göra
detta med fröjd och icke med suckan.
Vilken stor högtidsstund skall det -icke
en dag där uppe bliva, då vi ledas
fram av dem inför Gud och höra deras
ord: »Herre, se här äro vi och
.barnen, som Du oss givit haver.»
Våra älskade »ledare»! Tröttnen ej
att vaka över oss, att bedja för oss!
Vi äro så svaga, och färden är så
svår. Den svarta otrons starka
vingslag-förskräcka oss. Mörkret faller allt
tyngre över jorden. Locktonerna
utifrån vilja draga oss från Gud. — Må
vi blott lyssna till våra trogna ledare
och följa dem efter, ty de vandra i
Mästarens spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
