Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
RTONS SEGRAR.
Karl XI: »Herren min beskyddare».
Karl XII: »Med Guds hjälp».
Ulrika Eleonora och Fredrik: »Gud mitt
hopp».
Adolf Fredrik: »Statens välfärd min
välfärd».
Gustav III: »Fäderneslandet».
Karl XIII: »Folkets väl min högsta lag».
Karl XIV Johan: »Folkets kärlek min
belöning».
Oscar I: »Rätt och sanning».
Karl XV: »Land skall med lag byggas».
Oscar fi: »Brödrafolkens väl» och
efter 1905 »Sveriges väl».
Gustav V: »Med folket tör fosterlandet».
Till min "ledare".
På hans sjnttioårsdag.
Min »ledare» en hälsning varm jag bringar;
För dig mitt hjärtas stämda harpa klingar.
Du ledde mig en dag till Frälsaren
Och tolkade min nöd för Mästaren.
Vid korsets fot, där öppnades mitt öga,
Där fick jag se Gudslammet för mig blöda
Och hörde: »Synderna förlåtas dig!»
Då föll Guds kärleks solsken på min stig.
I Jesu sällskap nu jag länge vandrat,
Var vägen svår, Hans ledning jag ej
klandrat,
Ty när som natten allra mörkast var,
Min stjärnegata strålade mer klar.
Min »ledare», jag aldrig kan dig glömma,
Din tro, din kärlek, dina böner ömma,
Din helga vandel, din umgängelse;
1 allt Guds fadershjärta jag fått se.
I kärlek mina första steg du ledde;
Allt vad du tänkte, blott mitt väl beredde.
Det var mig gott, när du i allvar slog
Och ondskans ogräs upp med roten drog.
De spår du lämnat kvar i ökensanden,
Där fram du vandrat, ledd av gode Anden,
De äro ljusa, ty de leda hem;
Och därför vill jag troget följa dem.
Tack för din |karlek, dina varma böner!
En dag där hemma, när vår Gud dig kröner,
O, må jag då få räknas titi din lön,
Få bli en stjärna i din krona skön!
Mathilda.
De yngres avdelning.
Gn varnande historia.
»I vilken söndagsskola går du nu för
tiden, Jakob?» frågade pastor G. en
sextonårig gosse, som han mötte på gatan. «Jag
har icke på länge sett till dig i min klass.»
»Jag går icke alis i någon söndagsskola»,
svarade Jakob trotsigt, »jag har vuxit
i-från de där T>arnsligheterna.»
»Det gör mig ont att höra dig tala så»,
återtog pastorn; »jag saknar dig även i
kyrkan på din forna plats; jag har dock
ända hittills hoppats, att du bevistar
gudstjänsten i någon annan kyrka.»
»Jag anser mig icke skyldig att redogöra
för vart jag går», svarade Jakob med
samma trotsiga uppsyn. :>Jag har nu hunnit till
den ålder, att jag sköter mig själv.»
»Stackars arma, förvillade barn»,
yttrade pastorn allvarligt. »Du menar att du
sköter dig själv, och förstår icke, att det
är din själs. fiende, som regerar ditt
sinne och leder både dina ord och dina steg.
Du har dock hört for mycket av
sanningen för att kunna känna dig lycklig under
ett sådant förhållande. Besinna, innan det
blir för sent, att Gud låter ,icke gäcka
sig, och att vad människan sår, det skall
hon ock uppskära. Även för dig stundar
en räkenskapsdag, Jakob.»
»Det blir tid nog att tänka på den en
annan gång», svarade Jakob, i det han
avtog hatten och skyndade bort; inom några
ögonblick hade han försvunnit ur pastorns
åsyn..
Några dagar efteråt berättades det, att
Jakob hade lämnat sin födelsebygd för att
på en främmande ort söka »sin lycka», som
det heter.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
