Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i TRONS SEGRAR.
45
Flera år förgingo, utan att pastor G.
hörde något vidare om honom. Då han i
bönen anropade Herren för sina
söndags-skolbarn, såväl för dem, vilka ännu voro
kvar i skolan, som för dem, vilka redan
hade lämnat den, tänkte han mången gån g
med smärta på den olycklige / Jakob och
bad Herren, att han, om möjligt, även
måtte igenhämta detta förvillade får. Under
tidén kallades pastor G. till ett nytt
arbetsfält, i en helt annan trakt av landet.
En afton, då han redan var färdig att gå
till vila, klappade det häftigt på hans dörr.
En fattig kvinna inträdde och yttrade med
brådskande iver:
»Herr pastor, en döende i grannskapet
önskar tala med er. Det är en ung man,
som i utsvävningar och laster förstört sin
hälsa och sina krafter. Nu ligger han i
sista stadiet av lungsot och längtar efter
någon tröst mot döden. Men låtom oss
skynda, ty säkert har han icke många
timmar kvar.»
Pastor G. var strax i ordning och följde
i mörkret och nattkylan den fattiga kvinnan
genom en mängd små ensliga gator, tills
de omsider kommo till ett förfallet ruckel,
där de gingo in. ! det svagt upplysta
rummet låg på en usel halmbädd en döende
ung man, som med feberaktig, oro
betraktade de inträdande.
Efter ett hastigt ögonkast på läraren
utbrast han med ett uttryck av den
’hemskaste förtvivian: »Pastor G., är det ni,
som kommer till mig för att ännu
en gång upprepa de förfäriiga
orden: Gud låter icke gäcka sig. Vad
människan sår, det skall hon ock uppskära?
De orden hava under de- senaste dagarna
oupphörligt genljudit för mina öron och
längesedan uttalat domen över mig.»
»Jag har då i dag ett annat budskap till
dig», återtog pastorn, som till sin
förundran i den döende unge mannen
igenkände sin forne lärjunge i söndagsskolan.
»Jakob», fortsatte han, »erinrar du dig
icke ännu ett ord från den tid, du besökte
söndagsskolan i K.? Det lyder så:
»Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar
oss från alla synder».
»Det ordet har jag icke hört på flera
år, men det klingar ljuvligt; säg om det
ännu en gång», viskade den sjuke.
Och pastorn upprepade ånyo det
dyrbara bibelspråket och lade därefter i några
få kraftiga ord den döende på hjärtat att
liksom rövaren på korset vända sig i tron
till Herren Jesus, som ännu, fastän
osyn-ligen, är en lika närvarande Frälsare som då.
Den sjuke lyssnade med största
uppmärksamhet. Sedan han genom en stunds
stillatigande något hämtat sig, berättade han
i avbrutna ord sin sorgliga historia. Den
liknade tyvärr mången annan ynglings.
Sedan han började anse sig för stor att
bevista söndagsskolan, ledsnade han även vid
kyrkobesöken, och i stället för att läsa sin
bibel, läste han snart er. hop usla tidningar
och böcker, vilka drevo gäck med allt
heligt. Det ena steget ledde till det andra,
dåligt sällskap och syndiga förlustelser
gingo hand i hand med varandra. Ostadighet
i arbete bragte även fattigdom i släptåg
med sig. Och sålunda förgick hela den
sköna ungdomstiden. Allt detta hade han nu
försummat, och ett förfelat liv låg
bakom honom, under det han framför sig hade
döden och domen.
»Ack, herr pastor», suckade han med svag
röst, »om jag ändå hade lytt ert råd och
stannat kvar i söndagsskolan! Där hade jag
mina lyckligaste stunder, och mitt
bortvi-kande därifrån blev liksom vändpunkten i
mitt liv.»
Pastorn satt flera timmar vid den sjukes
sida och sökte att måla honom den
korsfäste Frälsaren för ögonen, såsom det Guds
Lamm, vilket burit och borttagit även hans
synder. Jakob hopknäppte de darrande
händerna till bön och ropade ångestfullt:
»Herre, fräls mig, jag förgås». Och h a n, som
icke vill någon syndares död, såg även till
denna nödställda själ med varkunsamma
blickar och viskade ljuvligt såsom fordomdags:
»Dina synder förlåtas dig».
Jakob levde ännu några dagar, varunder
pastorn flitigt besökte honom. En afton
yttrade den sjuke: »Herren vare lov, att
han ännu -en gång fört cr i min väg! Tack
för ali er kärlek! Men ännu ett beder jag:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
