Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
Huru mycket ont har ej sådant tal
åstadkommit? Säkert har det ofta varit
ett hinder för oomvända att omvända
.sig. Ingen har större orsak än en
kristen att vara glad och vid gott humör.
Detta må också komma till synes i
hans tal och uppförande. Men det
gäller att stå på vakt mot lättsinne och
lösaktighet, elak kritik, sladder och
o-tillbörligt prat. Det kan hända, att
predikanter äro mera utsatta för dessa
frestelser än andra kristna. Må de ock
därför vara vakna och nyktra.
(Mfbt.) Från norskan.
Ällvarstider.
Den tid, vari vi leva, är ytterst
allvarlig. På livets alla områden jäser
och sjuder det som i en häxkittel.
Världspolitiken .har kört fast, så att
ingen dödlig kan se någon utväg att
få den politiska skutan ut på lugnare
vatten. Finansvärlden står inför hart
när olösliga problem. Den sociala
stridens vågor gå skrämmande höga, och
kommer icke snart någon med ett
ö-vermänskligt: Tig, och var stilla! torde
det icke dröja synnerligen länge,
förrän allt bestående uppslukas och
be-graves i de rasande vågorna på det
oroliga folkhavet. Friden är borttagen
från jorden, och kärlekens blomster
ha vissnat.
Tidens allvar borde åtminstone
väcka de på Kristus troende och ställa
dem inför frågan, vad tidsläget har
att säga oss. Men måijga tecken tyda
på, att icke ens de mest uppskakande
världshändelser förmå hålla oss
verkligt vakna. Kunde Paulus på sin
tid säga: Stunden är redan inne, att vi
skola uppstå ur sömnen (Rom. 13: 11),
huru mycket större anledning ha då
ej vi att säga så!
Vi tala ofta om väckelse. Vi bedja
om väckelse, och vi arbeta för att få
SEGRAR. , 69
en sådan. Vi behöva även en
genomgripande väckelse över land och folk.
Men vi torde i första hand behöva
vakna. Kristus bad icke sina
lärjungar bedja om väckelse, men han
uppmanade dem att vara vakna, att
vaka och bedja. Paulus bad väl
församlingarna bedja, att ordet måtte hava
framgång, men han ropade samtidigt
till de kristna: Vakna upp, du som
sover!
Det är ett sådant rop vi behöva höra,
och det är ett sådant verkligt
uppvaknande vi behöva göra.
I yttre avseende har den andliga
verksamheten stora resultat att
uppvisa, men fråga är om icke det inre
livets krafter förslappats mitt under
den yttre framgången. Det synes vara
något analogt mellan den kulturella
blomstringsperioden i Europa och de
religiösa rörelserna. I båda fallen har
en i ögonen fallande uppmarsch ägt
rum. Kulturens målsmän ha kunnat
peka på de: landvinningar, som under
några decennier gjorts, och säga: Se härv
vilket resultat! Så ha de ledande
männen på det rent kristliga arbetets
område kunnat peka på de yttre synliga
resultaten, på statistik och cjylikt och
säga: Se här, vilken framgång!
Felet i kulturarbetet har varit det, att
man nöjt sig med för litet. Man har
byggt en ståtlig byggnadi utan
tillräckligt solid grund. Gudstro och
gudsfruktan lia-förgätits. Människans egen
kraft har varit alltillräcklig. Störtflod,
storm och-regn kommo, och nu håller
hela den ståtliga byggnaden på att
sammanstörta, ty den var ej grundad
på hälleberget.
Skall det gå så även i fråga om den
andliga verksamheten? Jag vill ej
vara någon olycksprofet, men jag tror,
att även den kristna församlingen går
prövosamma tider till mötes. Många
tecken tyda därpå. Men äga vi då den
kraftv det liv och Iden ande, som kunna
hålla oss uppe i stormen?
Gudte och Kristi Ande för oss icke
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
