Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 T. RONS
så lätt med tungans synder. Så finns
det ock människor, som hålla lögn,
frivolt och smutsigt tal för svåra
synder, men vilka icke synas veta, att det
finns andra tungosynder, som Guds
misshag vilar över. De känna inga
samvetsförebråelser, när de begå
sådana synder, de bekänna dem icke av
hela sitt hjärta och vända sig icke
ifrån dem med beslutsamhet eller
avsky. Jag vill nu’göra eder
uppmärksamma på några sådana så kallade små
tungosynder.
Vi nämna först vanan att tala
för myc k e t. Om alla våra ord bleve
uppskrivna, skulle de vissa dagar
kunna fylla hela band. Många av våra
ord äro alldeles onyttiga, och vi
skulle gärna efteråt velat ha dem osagda,
om det vore möjligt. Den som talar
mycket talar sällan oskyldigt. En
o-tyglad tunga rycker sin innehavare med
sig till att tala det onda. »Där inånga
ord äro, där bliver Överträdelse icke
borta». Ord. 10: IQ. Jag har ofta tänkt,
att somliga av oss kunde lia gott av
att rätta sig efter Pythagoras’* bud.
Som bekant, ålade han sina lärjungar
att under de två första åren iakttaga
tystnad; de fingo varken göra frågor
i eller anmärkningar. Sedan de hade lärt
att tiga, tillät han dem göra frågor,
och senare även att uttala sina åsikter.
Därvid visade det sig, att de som visste
mest voro »snarast till att höra men
senast til! att tala» (Jak. 1:19).
Vanan att överdriva är
också en tungans synd. Vi kunna överdriv»
vid omtalandet av ett sakförhållande,
vid användandet av exempel och
berättelser, i det eftertryck vi lägga på
en sak; och det kan ske såväl i det
offentliga som det enskilda talet och
även i skrift. Egentligen kan man väl
fråga vad för skillnad det är inför Gud
mellan sådant tal och verklig lögn.
Utan tvivel är smicker en mycket
* Grekisk filesot, f. omkr. 5G8 f. Kr.
Övers.
SEGRAR.
vanlig tungosynd. Smicker är icke
detsamma som beröm, det är tvärtom
dess motsats. Dr Trumbull säger
alldeles riktigt: »Berömmet är ett
uppskattande av det verklig-a värdet;
smickret är ett försök att -ersätta det
felande värdet.» Då man frågade
Diogenes, vilka djur, som gåvo de
farligaste betten, svarade han: »Bland de
vilda djuren är det förtalaren; bland de
tama är det smickraren». Ingenting
berättigar oss att .genom oförtjänt
beröm bibringa en människa falska
meningar om hennes företräden, eder att
inför hennes .ögon förtäta den.
fåfängans dimma, som fördöljer för henne
hennes verkliga jag. Och detta gäller
såväl då vi tala med dem som äro
ställda över oss, som då vi tala med våra
jämlikar.
Även personer som just icke
begagna svordomar eller annat
gudsförsmädande tal, synda ofta genom frivola
(lättfärdiga) ord. Vad jag menar är
t. ex. att man bildar skämtuttryck
eller ordlekar av vissa bibelord. Ett
annat exempel är, att man talar om
sedliga och religiösa sanningar i
ringaktande ton. Huru ofta utplånas icke
intrycket av en predikan eller av ett
religiöst tilltal genom en lättsinnig
eller hånfull anmärkning- däröver, som
en kristen tillåter sig i icke-kristnas
närvaro.
Det är so g igt när man b t :nker
huru många predikningar, som blivit utan
resultat eller till och med ås’a jkomrnit
skada ; huru många människor, som
blivit sedligt och andligt förhärdade —
just i följd av synder av nyssnämnda
slag. Intet bryter så den
hemlighetsfulla kraft, som utgår från den helige
Ande, och de som bära Kristi namn
måste lägga på hjärtat, att ingenting så
som detta, tal förstör makten :i vår
verksamhet för Gud;.
Kärlekslöst d ö m a n d e är en
av de vanligast förekommande
tungosynderna. Det är troligen ingen synd,
som är så mycket utbredd som denna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
