Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
reda några välluktande kryddor av
våta egna känslor och rörelser och
goda gärningar, för att lugna vart
samvete och tillfredsställa Gud, eller av
världens gods, ära och njutning, vad
det än kan vara, varmed världen söker
bringa någon vällukt och behag över
sitt usla liv — så kan man dock icke
helt nedtysta denna Jråga: »Vem skall’"
åt oss vältra bort stenen från ingången
till. graven?» Var finna tröst och
hjälp i livets trångmål och
bekymmer, där människans förstånd så
ofta står stilla och ej vet någon råd
och mänsklig kraft ingenting förslår?
Ater och åter kommer samvetet,
åtminstone så länge det icke genom
syndavanor och ett fräckt trampande
på Guds sanning och bud blivit
alltför mycket förslöat, med sina oroande
påminnelser och bestraffningar.
Och döden kastar på förhand sina
svarta skuggor över livet med även
det bästa, som det har att bjuda på,
och skämmer de största njutningar
och grumlar den största lycka. Och så
måste man hela sitt liv igenom av
fruktan fördöden vara träl (Ebr. 2: 15).
Åte’r och åter spörjer hjärtat: »Vem
skall åt oss vältra bort stenen från
ingången till graven?» Ty
människohjärtat, så litet det är, är dock
danat med ett sådant djup, ätt världen
med ali dess härlighet aldrig kan
tillfredsställa det, utan det sträcker sig
med sin djupaste åtrå högt över allt
skapat, ja, hö,gt över det höga,
härliga himlavalvet med dess sol och
stjärnor, ända upp ti TI Gud och långt
bortom ali tid, ända in i evigheten.
Och därför är det ständigt fullt av
oro, av oroligt sökande och frågande,
av allahanda ängslande bekymmer och
farhågor, ända till dess det finner vila
i Gud och. får sina evighetsbehov
tillfredsställda.
Men ingen kan känna Gud eller
komma till honom utom genom- den
ene, som säger: »jag är vägen,
sanningen och livet.»
SEGRAR. , 99
Så finna vi då, huru allt störtar
tillsammans, om Kristus icke är
uppstånden.
II.
»M e n nu är Kristus
uppstånden från de döda», säger
Paulus, ftan svävar icke på . målet i
denna fråga; han äger full visshet.
Och vi förstå vikten av att äga
visshet, i detta stycke. Till
och med otrogna filosofer ha insett
och betygat, att om den punkten stode
fast, att Kristus uppstått, så stode ock
hela den bibliska sanningen fast.
Och finnes det över huvud något
som är bevisat, så är det förvisso
Kristi uppståndelse. För intet faktum
kunna så
många vittnen
framkallas. Paulus säger: »Kristus har
uppstått på tredje dagen, enligt
skrifterna, och han vart sedd av Kefas,
sedan av de tolv. Sedan vart han sedd
av mer än fem hundra bröder på en
gång, av vilka de flesta ännu lev?,
men några äro avsomnade. Därefter
vart han sedd av Jakob och sedan
av alla apostlarna. Allra sist vart han
ock sedd av mig». 1 Kor. 15: 4—8.
Lukas säger, att Jesus för de
apostlar, som han utvalt, efter sitt lidande
genom många bevis framställde sig
levande, då han under fyrtio dagar lät
se sig av dem och talade om det som
hör till Guds rike. Apg. 1: 3.
Varför gjorde han detta? Jo, de
skulle vara hans vittnen både i
Jerusalem etc. (v. 8). Och ett vittne
behöver ha visshet, så att det med kraft
och frimodighet må kunna avlägga sitt
vittnesbörd. Det måste kunna säga
såsom Johannes: »vad vi hava hört och
sett o. s. v. (1 Joh. 1: 1—3).
Så säger ock Petrus i Corneüi hus:
»Vi äro vittnen till allt vad han gjort
både i judarnas landsbygd och i
Jerusalem; honom hava de ock upphängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
