Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 T. RONS SEGRAR.
dar med min tunga». Ps„ 39: 2 m. fi.
st. »Ingen ond tanke går ut ur min
mun.» Ps. 17: 3. VI hehöva ständig
vaksamhet för att upptäcka, när
högmod, vrede, själviskhet och
kärlekslöshet uppstår i vårt inre, och
fasthet för att undertrycka dessa
känslor. Vid farliga tillfällen och fariiga
platser. måste vi särskilt vara på vår
vakt. Nar man kommer tiil en ort,
där krutförråd finnas upplagda,
finner man runtom och till och med på
långt avstånd från det farliga stället
vakter utställda. Arbetare och andra,
som hava något att uträtta pä en
dylik plats, bliva visiterade, så att de
icke medföra eller kvarlämna något,
som kunde öka faran för en explosion.
Huru som helst, så veta vi av
erfarenhet, att det finns vissa personer,
vilkas närvaro utgör en särskild
frestelse til! det slags synder, varom vi
tala. Vi måste under sådana
omständigheten iakttaga dubbel
vaksamhet.
Vidare måste vi söka komma till
uppgörelse med dem, som vi
.försyndat oss emot med vår
tunga. Vi äro skyldiga dem detta.
Skriften lär oss tydligt, att
evangelium fordrar det av oss. Dessutom
vet jag intet bättre medel till att
bryta d e bojor, som bestå i vanan att
tala illa om andra, än att vi tvinga
oss att gå tiil dem, som vi syndat
e-mot genom vårt tal, och, så vitt
möjligt, gottgöra saken. Den
förödmjukelse, som bekännelsen och
ursäktandet medför, är en ganska verksam
hjälp till att övervinna växnan.
Detta lära vi’ icke blott av^ilen heliga
skrift, utan det framgår även ur
psykologiens (själslärans) lagar.
Om vi vilja behärska tungan,
måste vi icke blott avhålla oss från att
bruka den till det ont är, utan vi
måste bruka den till det gott är.
Här såväl som i frågä om andra
frestelser ligger segerns hemlighet i att
övervinna det onda med det goda.
Det borde egentligen vara oss en lätt
sak att göra gott med vår tunga, ty
det gives så mänga tillfällen därtill!
Man behöver därför icke uteslutande
tala i religiösa ämnen. En sund
humor kan mycket väl intaga en stor
plats i våra samtal. Utbytet av
tankar bör giva såväl nöje och
underhållning som uppbyggelse och lärdom.
Dock måste vi klarc behålla en sak i
sikte: allt vårt tal, även humorn, skall
vara rent, oskyldigt. Till svar på
frågan vartill vi böra använda vår
tunga k:fnna vi anföra Fil. 4:8: »Vad sant
är, vad värdigt, vad räit, vad rent är,
vad som är älskligt och värt att akta, ja,
allt vad dygd heter och allt som
förtjänar att prisas — tänken på allt
sådant»; och vi kunna tillägga: talen
sådant! Vilken oändlig omväxling
erbjuder oss icke detta program! De
stora föremålen för vårt samtal och
vårt tal borde alltid vara Kristus och
hans rikssak. »De skola tala om di t r
-kes ära, och din makt skola de
förkunna.» Ps. 145:11. Tungans
huvuduppgift är spridandet av Jesu Kristi
kunskap och ande.
Om vi vilja, att vårt tal skall va"a
sådant det bör vara, måste vi r e n a V
å-r a hjärtan och bevara dem r
c-n a. »Vad hjärtat är fullt av, det talar
munnen». Tungan är hjärtats tolk. Det
onda talet är de onda tankarnas frukt.
Det är fåfängt bemödande att sökn
rena den ström, som framspringer - r
en bitter källa. Vi måste därför, likt
Elisa, gå till själva källan och kasta
salt däri. Jag upprepar, att tungans
bättring måste börja i hjärtat. Det
gäller att därvidlag intaga en fast
ståndpunkt, och vi kunna icke
ådagalägga för mycken vaksamhet eller
fasthet eller för väl utnyttja den hjälp, som
står oss till buds. »Framför allt som
skall bevaras må du bevara di ’t
hjärta, ty därifrån utgår livet.»- Ord.
4: 23. Till och med om en människa
förmår behärska sin tunga —
mån-,ne hon skall känna sig tillfreds, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
