Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 119
at kan man fä se ynglingar på omkring
tjugu år, vilkas drag synas vittna om
att alla ädla känslor äro utplånade och
att endast hatet finns kvar. Många
ha redan vid den åldern sjunkit ganska
djupt.
Upp, rädda, vad som räddas kan!
Att sova nu, det går ej an —.
Här är icke tid för fiskarlaget att
; trida om meningar och uppfattningar.
Alltför mycken tid och kraft har spillts
på sådant. Snart ha ji stormen här,
och då tänker jag det är nog för
envar att rädda sitt liv.
Vi skulle nu söka reda. på några av
de egenskaper hos fiskare, som även
erfordras för en människofiskare. Vi
betrakta då bara en familj, ty på det
andliga området måste det vara en
familj, den som icke kan se saken så,
han är för kortsynt. 1 den familj, jag
tänker skildra, voro alla fiskare,
fastän icke alla voro ute pä havet.
Vanligen voro endast två och två ute.
I-bland voro son och dotter ute.
Dessa skulle söka få fisken ur havet och
hade därför det styvaste arbetet, på
samma gång de alltid vågade sina liv.
De fiskade icke för lön — fisken var
deras lön. leke var det underligt, att
de gladdes, när det lyckades bra för
dem. Är det underligg, om
människofiskare glädjas, när det lyckas bra för
dem? De våga jti alltid sitt liv under
arbetet. Det är ett under, att de
kunna bevaras för »djupets» faror, för alla
dolda »undervattensskär». leke är det
underligt, att modet vill svikta ibland,
när de måste klaga: »Vi hava
arbetat hela natten och fått intet.» De
äro dock kallade till fiskare; det är att
hoppas bättre nästa gång.
Men huru kunna svaga kvinnor våga
sig ut på havet för att fiska?
Erfarenheten visar, att det lyckas ganska bra
för dem ibland. Kanske förstå de
bättre än männen sin egen svaghet.
»Vår egen kraft ej hjälpa kan.»
Men inte äro de ute för att roa sig.
Den som har fatlat människofisket
endast som ett nöje, han liknar mest
söndagsfiskare, som äro ute i en vik
endast för att fördriva tiden. De kunna
ha rätt glada samkväm ute på sjön,
verkliga glädjefester, men inte
bekymrar det dem mycket, om de få fisk
eller ej. Deras håg stån icke åt det
hållet. O, huru många sådana där
»fiskarefester», firas icke av s. k.
människofiskare!
En del av familjen måste
ombesörja mat och torra kläder åt dem, som
äro ute på havet. Det är så
nödvändigt för dem, när de komma i land.
Du, som har fått den sysslan — Gud
välsigne dig! Du har en stor lön att
vänta. En annan’har kanske hand om
kassan och uppköpen åt familjen. Du
har en ansvarsfull syssla. Du måste
komma ihåg, att det icke är d i n a
pengar. Huru många i den andliga
fiskarefamiljen betänka detta?
Mången tänker: »Det som är i min pung,
det har jag- förvärvat, därmed skall jag
i första hand be’jäna mig själv;» och
på så sätt blir det sällan något över,
ty’, »själv» vet alltid att skapa behov
utöver tillgångarna. Man bävar för
att ta judas till förebild ; men är han
då utan efterföljare? Det står icke
om honom, att han var en tjuv i
e-gentlig mening, han stal icke ifrån
andra, utan han tog det som
lades i hans pung — det kallade han
för sitt. Måtte var och en, som bär
en pung, rannsaka sig inför Gud!
Varje öre, som lägges i din pung, måste
du på ett eller annat sätt tjäna
Mästaren med, om -det skall bli dig till
välsignelse.
Forts.
Lär dig att i livet stå ensam med din
Gud; du skall dock ;i döden stå ensam
med honom.
N. P. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
