Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
T. RONS SEGRAR.
och söka taga det i våra grova händer?
Det vore ju endast att förvrida och
fördärva det. Endast då vi äro i Anden,
kunna vi förhålla oss rätt till det, som
tillhör Guds Ande.
Det ligger ett stort ansvar på de i
tron äldre på de platser, där Gud
giver väckelse, och ett stort ansvar på
den församling, som får mottaga de
nyomvända i sitt sköte.
Huru angeläget att i allt handla
med ett rent, heligt uppsåt, om Guds
välbehag och välsignelse skall följa, ty
Guds Ande är mycket finkänslig.
Söker ett samfund — det vare vilket som
helst — att draga medlemmar till sig
för att bliva stort och mäktigt, för att
få hjälp att bära omkostnaderna för
verksamheten eller av vilken annan
sådan mänsklig bevekelsegrund som
helst, så är man inne på ett sådant
område, där icke Guds Ande kan
följa med. Och skulle väl vår
kristendom i den närvarande tidén varit så
andelös och vanmäktig — och det
mittunder det att Gud i sin nåd beskär
oss så många väckelser och
nådesbe-sökelser — om man icke gått in på så
många områden, dit Guds Ande icke
kunnat följa med?
Varje uppdrag Gud giver bär alltid
ansvar med sig. Besinnar man det rätt,
så kan man aldrig egenvilligt sträcka
sig efter något sådant t<ppdrag, utan
endast med helig bävan taga det på
sig, då Gud lägger det på ens
skuldror.
Och giver Gud åt en församling
nya medlemmar att fostra, medför
detta ett så allvarligt ansvar, att man
därav må böjas ned i stoftet under
innerlig bön om nåd och visdom av
Gud.’
Är du glad i Gud, då är du glad i
allt. Då kan du le genom tårar, då är
du mogen för den värld, där ingen
gråter mer.
N. P. W etterlund.
Från Kina.
Brev från missionär Hilda Johanson.
»Så frukta nu icke, du
mask-Jakob .. . Jag hjälper dig,
säger Herren Jes. 41: 14.
Sommaren med dess brännande vindar
ligger nu bakom oss. Den varmaste
tidén tillbragte jag i staden, under det min
niedarbeterska uppehöll sig i Sueting för
erhållande av vila och luftombyte. Hon
återkom till Pachow i slutet av
september. Just då hade kommit underrättelse,
att en konferens skulle hållas i Chungking
i början av oktober, till vilken både
utländska och infödda missionsarbetare voro
inbjudna. Inbjudan innehöll även löfte om
resebidrag för avlägset boende deltagare.
Då min kamrat var mycket angelägen att
jag skulle resa, beslöt jag att, ehuru
tiden var begränsad, begiva ifrig i väg, för
så vitt Gud ställde det så, att någon båt
komme att gå utför floden. Detta skedde,
och efter en dags förberedelse för resan
kunde vi följande morgon taga plats i
båten, jag, bibelkvinnan och evangelisten Keo
jämte tre båtkarlar, vilka lovade att
tillryggalägga färden på tolv dagar. De
arbetade också duktigt, och årorna fingo vila
endast under de mörka timmarna på
dygnet. Under en sådan färd blir man tacksam
till Gud, att man icke är nervös; båten
hade näniiigen flera svåra och farliga
forsar att passera. Allt gick dock lyckligt,
och innan den tolfte dagen grydde, A-oro
vi framme vid målet.
Vi fingo gästa på China Inlands
Missionens station. Flera andra missioner
verka i denna stad. Det var nära sex år
sedan jag reste här förbi, nämligen på väg
till Pachow efter mitt senaste besök i
Sverige.
Mellan 60 och 70 missionärer från
o-lika sällskap voro samlade. Bland de
kvinnliga var jag den enda, som bar
kinesisk dräkt — så ha tiderna förändrats.
Mötena voro lärorika och uppbyggliga. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
