Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 123
såsom allt gott på denna jorden tar slut,
så gjorde hven dessa festdagar. Efter tio
dagars förlopp stodo vi alltså färdiga att
taga farväl av våra vänner, både de nya
och de gamla. Gud vare lov för
samförstånd och ;Andens gemenskap!
Färden hem måste tillryggaläggas
landvägen. Vi hyrde bärstol och bärare och
fingo betala 2 dollar och 90 cent om dagen.
Då jag sist färdades här, var priset 80
cent! Så häpnadsväckande ha priserna
sprungit i höjden. Vägen var 52 à 53
svenska mil och utgjorde elva dagsresor. Huru
mycken tid går icke förlorad, därför att
det ej finnes bättre fortskaffningsmedel!
Nu gällde det att stiga upp i
dagningen och börja traska i väg; likväl blev
det mörkt, innan vi anlände till första
dagsresans slutpunkt; och innan vi voro
framme, började det regna och blåsa. På
denna plats har den amerikanska missionen en
utstation; dit ville jag att männen skulle
föra oss. Men de ursäktade sig med att det
var långt dit, och dessutom funnes det ett
nvtt värdshus utmed vägen. Ja, nog var
det »nytt», ty det bestod av bara
ytterväggar och tak, likt en lada. Dock fanns det
det en avskrankning av bräder, ehuru
ännu ingen dörr. Detta skulle utgöra
sovrummet, och här funnos tio träsängar med
litet halm i vardera. 1 somliga fanns en
matta ovanpå halmen. Några resande hade
förut anlänt och redan gått till vila. Bland
dessa fingo vi, bibelkvinnan och jag, taga
en säng tillsammans. Mycken sömn blev
det visserligen icke, men vi fingo dock
lägga ned våra trötta huvuden och på
bästa sätt njuta den vila, som bjöds.
Snart började tuppen gala, och då
visste vi, att det snart skulle dagas. Vi
började tidigt göra oss i ordning, ty vi
hade sex mil framför oss den dagen. Vi
fingo vackert väder och kommo fram före
mörkrets inbrott. Den plats vi kommo till
var en köping, och det händer icke ofta,
att en kvinnlig missionär färdas därigenom.
Kvinnorna kommo därför’flocktals. in i vårt
rum, och vi fingo rika tillfällen att
frambära vittnesbördet’om Jesus och vägen till
Gud genom honom. Därjämte fingo vi
utdela skrifter och traktater.
Efter ytterligare fem dagars vandring
kommo vi till en missionsstation i staden
Shuenking och fingo taga in hos två tyska
kvinnliga missionärer, som vi förut
brevväxlat med. Dessa hade utlyst möte för
oss på både lördagen och söndagen. De
verka uteslutande bland kvinnor, ha en
större flickskola och ha även upptagit flera små
värnlösa flickebarn. De äro nitiska
arbe-terskor i Mästarens tjänst.
På måndagen fortsatte vi åter, och efter
fem dagars vandring anlände vi till en
av våra utstationer, där vi stannade över
lördagen och söndagen, glada och
tacksamma att åter vara bland de våra och få
samla dem omkring ordet. Därefter
fortsatte vi till Pachow. Förhållandena vid en
annan av utstationerna föranledde mig dock
att redan efter fyra dagar begiva mig dit,
och tillbragte jag sedan tio dagar där. Det
var just ingen passande tid alt samla
folket till dagliga möten, ty fastän vi
voro inne i november, var icke skörderi
avslutad! Men jag fick besöka dem i hemmen,
och då får man samla alla husets
medlemmar, små och stora, män, kvinnor och
barn. På söndagar ocil torgdagar höll jag
mig inne, ty då kvinnorna få höra, att vi
äro där, komma de alltid in, de icke
troende nämligen, och man får vittna för deni.
På samma gång blev detta en vila, ty de
övriga dagarna, då jag alltid var ute,
gällde det ofta att gå till fots en mil och
därutöver och samma väg tillbaka på kvällen.
1 ett hem, varest modern är
församlingsmedlem, hade jag en dyrbar dag efter den
långa och backiga vägen. Den nämnda
husmodern är endast på 50-talet men har
fyra vuxna, gifta söner och åtta barnbarn.
Även barnen bli glada, då vi komma. En
del av fahiiljemedlemmarna voro ute på
åkrarna, men vid middagstiden kommo alla
hem; och efter en enkel middagsmåltid, i
vilken vi bjödos deltaga, samlades vi till
ett möte. • De som kunde läsa hade
sina böcker med. Yngste sonen har en tid
bevistat vår skola i staden och läser rätt
bra. Kvinnorna kunna icke läsa, men de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
