Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 T. RONS
ha lärt några sånger och bibelverser
utantill och taga med intresse del i mötet.
Sedan jag talat till dem en stund, övergå vi
till samtal, då var och en har något att
meddela rörande Guds godhet. Ingen
synes brådska. — Solen börjar emellertid
sjunka, och jag måste bryta upp. Många röster
förena sig vid avskedet i ett: »Kom snart
igen!» (Forts.)
Brev från missionär
Hallin.
Kära missionsvänner!
Nåd och frid!
Många av eder kanhända ha sagt: .»Men
vad blev det av Hallin? Han sade tack
och farväl, och sedan ha vi ej hört något
mera om honom; månne han kan vara
försvunnen?» Nej, genom Guds nåd är jag
ännu i livet, fastän fortfarande kvar här
i Amerika. Vjd ankomsten till delta land
hade jag att köpa biljett över Stilla Havet,
och utföll det så, att ingen båtlägenhet
fanns tillgänglig förr än i februari 1920.
- Nu närmar det sig avresan till Kina, ty jag
har blott två dagar kvar i detta landet
Jag kanske skuile nämna något om
resan ända från början. Som förut är känt,
voro vi tio i sällskap till Amerika. Vi, denna
Herrens lilla trupp, möttes på
missionshotellet i Göteborg. Även här sammanträffade
vi med många kära vänner. Efter
genomgången läkarvisitation, arrangering med
fraktgods, bagage, biljetter etc. kommo vi
till sista aftonen på fosterjorden, den 17
nov. Några vänner hade anordnat ett
av-skedssamkväm för oss. Vid vårt inträde i
lokalen voro alla platser upptagna. Här
avgåvo vi vittnesbörd, och andra gåvo oss
minnesverser, uppsände förböner etc. Till
kroppens förplägning bjöds på kaffe, och
till sist upptogs ett offer, som steg till
över 200 kr., en rätt stor summa från
denna lilla samling.
Torsdagsmorgon kommer, vi samlas till
gemensam- bön och anbefalla oss i Herrens
hand. U-ppbrattstimmen är slagen, och vi
SEGRAR.
ha att säga farväl. Trots snö och storm äro
många redan på väg till »Stockholm» för
att se avfärden. Bagaget visiteras av
tull-betjäningen, biljetter och pass uppvisas, och
så gå vi ombord. Om några minuter
stålman äntligen som segerherre i sin lilla hytt.
Vi samla oss upp på däck; den ena sången
efter den andra sjunges både från däck
och från land. Många vänner ha samlats
på kajen för att åse avfärden. De sista
orden och hälsningarna ha nu utbytts,
båten glider sakta, sakta ut från kajen. Så
ljuder den sista, sången: Tryggare kan
ingen vara Än Guds lilla barnaskara etc.
Ljudet blir allt svagare och svagare, under
det att »Stockholm» obevekligt ångar utåt
det vilda öppna havet, och konturerna av
vännerna bli allt otydligare, allteftersom
avståndet ökas. Inom kort har allt
försvunnit ur sikte. Endast vatten runt om oss.
»Ensam!» är den första behärskande
känslan vid ett sådant tillfälle. Sista bandet,
som förenat oss med anhöriga och .älskad
fosterjord, är slitet, och nästa morgon
väcker oss vid gränsen till ett främmande land.
Såsom kristen alltid en främling, men n u
i dubbel bemärkelse, i denna världen.
Passagerarna skingras och söka göra sig
hemmastadda på »Stockholm», som skall
bliva vårt hein för 11 dygn. Alla tecken tvda
på att vi få en stormig resa, vilket också
förverkligas, ju längre ut i havet vi komma.
O, så vågorna vräka! Den tunga
kolossen börjar rulla allt mer och mer,
passagerarna på däck bli allt färre och färre, och
de börja nu göra sig hemmastadda med
spottkoppen. 1 vårt sällskap var blott ett
par, tre, som hela tiden höllo sig uppe;
men — den lycklige blev icke jag.
Angående livet ombord är mycket
övrigt att önska. Här spelas kort, rökes,
spelas och dansas m. m., icke minst då vi
fara genom de minfyllda farvattnen.
Ytterst få tyckas tänka på något annat än
just detta slams. Ack, sådan människan
ändå är!
Ombord hade vi flera möten, nästan
varje kväll, och t. o. m. var det någon som
lämnade sig åt Gud under dessa möten.
Ja, Gud är mäktig både på hav och land,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
