Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
T. RONS SEGRAR.
men jag vill blott peka på ett ställe till,
nämligen Ps: 91: 11, 12. Detta ställe fà
ni själva slå upp och läsa.
Och nu ville jag berätta för eder en
dröm, som jag hade för många år sedan,
och som varit mig till stor tröst och
välsignelse. Jag drömde, att jag befann mig
i en stor, ändlös öken. Varthän jag såg,
kunde jag ej upptäcka annat än törne och
tistel, intet grönt strå, blott den
bränn-heta öknens sand. Och där låg jag,
oförmögen att röra mig. Jag tänkte: här
måste jag förgås, här finns ingen att hjälpa
mig. Så slöt jag mina ögon och bad: »O
Gud, hjälp mig; jag har ingen här, som
tar hand om mig; jag förgås».
Då hördes ett sus såsom av starka
vingar, och då jag säg upp, stodo två
skinande änglar vid mitt läger.
Den ena, som bar en skön blomma i
sin hand, sade till mig: »Som du ser
växa inga blommor i denna öken. Tag
därför denna, den skall skänka dig mycken
glädje: Du sade nyss, att du var ensam1,
men så är det ej. Vi äro sända av Oud
att alltid vara vid din sida och hjälpa dig,
fastän du ej alltid ser oss.»
Den andra ängeln, som såg mycket
allvarlig ut, bar en bägare i sin hand. Han
böjde sig ned, lyfte upp mitt huvud, bjöd
mig att dricka ur bägaren och sade: »Se
här m-gra droppar, som skola giva dig
styrka. Och glöm ej,-*,att vi alltid äro vid
din sida, redo att hjälpa dig.»
Jag drack, och jag kände, att kraft
strömmade genom kropp och själ, och en
ljuvlig frid och glädje fyllde mitt bröst. Jag
slöt mina ögon i tack och lov.
1 detta ögonblick hördes åter vingslag,
och då jag såg upp, var jag ensam men o,
så lycklig! Nu vaknade jag och mötte
lidandet med nytt mod och nya krafter, ty jag
var ej ensam. Tanken på att dessa
Herrens budbärare hava följt mig har burit
mig över lidandesdjupen. Och en dag
skola dessa änglar fatta min själ vid handen
och föra den under jubel in i den gyllene
staden.
O, mina vänner! Låtom oss leva så, att
dessa våra kära skyddsänglar ej behöva
med sorg ila hem till Gud och taia om,
att vi varit odygdiga och olydiga barn.
Utan må de ha idel goda ting att förtälja
om oss! Det önskar så innerligt
tant Mathilda.
Evangefisten Sven Johansson.
Hemiandsklockan klämtar. Arbetarna
skynda hem, en och eni efter sin dags
möda och strid. En och annan synes
ännu hava kraft kvar till att ännu en tid
fortsätta arbetet, men de flesta äro
trötta och tärda av striden. Deras ansikten
stråla doCk av fröjd och lycka, och deras
blickar äro vända mot det himmelska
Jerusalem, där deras kärleks föremål, Jesus,
skall möta dem och bjuda de trötta vila.
Honom, som de trodde på och kämpade
för, skola de nu få se — och mättas.
Ånyo hava vi fått göra en stor och
kännbar förlust. Vår käre broder
evangelisten Sven Johansson har lyftat andens
vingar från jordegruset och följt med
Jesus in i paradiset.
Söndagen den 29 februari gick vår
broder hem efter att en tid ha - varit
nedbruten till sin kropp. Sjukdomen bestod i
att hjärtat var överansträngt; och
kroppskrafterna sjönko dag för dag. Slutet var
ljust, leende sade han farväl till sina
kära, som samlats omkring honom, ända in i
det sista talande till dem om Jesus och den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
