Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
T. RONS SEGRAR.
sus för himmelen. Och villigt gå de i
döden för sin tro.
Med Jesus, du lilla skara, när
mängden under förakt lämnar honom! Med
Jesus, när han frånrycker dig de
falska föreställningar du gjort dig om
honom och hans rikes lagar! Med
Jesus, om denna väg skulle gå genom eld
och vatten! Med Jesus, om bålet skulle
tändas för dig! Lida vi med honom
här, skola vi sist med honom regera.
»Härlighetens himmel är värd ali diit
flit,
Värd ali din strid och din längtan;
Ingen ångrar sig, som har väl hunnit
dit;
Kronan förtjänar d:n trängtan.
Därför vakna upp och se dig flitigt om •
Laga dig tillreds till Herrens stora dom!
Bröllopskläder fordras av var och en
själ,
Som in i staden skäll komma.»
Barnaskapets kännetecken.
Ofta undervisar Herren sina
lärjungar om att barnaanden är själva själen
i lärjungaskapet, och de mest
utmärkande dragen i det ofördärvade
barnasinnet äro: sanning, tro och kärlek.
Sanning är en medelpunkt, omkring
vilken okonstlad frimodighet och
öppenhet, ursprunglighet och enkelhet
röra sig. Tron är en annan medelpunkt,
omkring vilken osjälviskhet och
givmildhet, ömhet och en stilla ande
samla sig. Hos det ideella och fullkomliga
barnet skulle alla dessa sköna
egenskaper finnas; och i den mån de finnas hos
en Herrens lärjunge, är denne värdig
att kallas ett Guds barn.
Vid källan i skogen.
Kallt det var i vinternatten,
när jag stod vid källans rand;
månen i dess mörka vatten
sina bleka strålar band.
Runt kring nejden glimma, glittra
tusen stjärnor av kristall.
Som en stilla viskning hör jag
prasslet ifrån rimfrostfall.
Fri och full och djup var källan
där i skogens gömda vrå,
fastän vandrare så sällan
hennes klara rand uppnå.
Lika trogen dock och mäktig
porlar hon i vinterns tid,
som när solen henne sänder
sina strålar, sommarblid.
Hennes flöden friska, klara
ingen växling veta av.
Ifrån djupet underbara
kom den fullhet, som hon gav.
Som den källan jag ock ville
vinter, sommar, vår och höst
vederkvicka trötte vandrarn,
svalka kvaiuppfyllda bröst.
Och i ödmjuk" tystnad sänker
sig min själ i bön till Gud.
Medaii månestrålen blänker,
hörs en stilla visknings ljud.
Ljuvligt till min själ den talar
lik en ängel mild och skön,
och i stjärnehimmeln höga
ser jag svaret på min bön.
T o ra.
Åvguderi.
Bortsett ifrån katolikernas
helgon-och Maria-dyrkän — bedrives det icke
ofta avguderi till och med bland
troende kristna genom att hysa en rent
av-gudisk vördnad för predikanter,
mötesledare och sektledare? Själva vår
kärlek till Guds vittnen borde bevara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
