- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
140

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

140

T. RONS SEGRAR.

dant land som Kina skall få många och
starka fiender. Man har ock sökt bringa
honom om livet. Under sista hösten gick
han en dag gatan framåt i sällskap med en
troende läkare, som var på besök hos
honom. Tvenne skott riktades plötsligt mot
de båda männen. Läkaren dog av sina
sår om några timmar, men generalen, sons
sårades i den ena axeln, räddades. Trots
allt rdr han sig fritt och ledigt bland sitt
folk och anbefaller sitt liv- i Guds hand.

Från hemlandet.

En hälsning från EuangeiistrnäfEl i
flndersläu påskhElgen 19ZD.

Vännerna i Anderslöv inbjödo
Helgelseförbundets evangelister till ett möte under
påskhelgen 1911. Gud skickade flera
evangelister, Jesus mötte de sina och frälste
några, som ännu äro bevarade. Detta
möte meci dess många rika välsignelser blev
anledningen till att flera sådana
evangelist-möten anordnades, och påskhelgen har
alltsedan dess ansetts som lämplig tid härför.

Det sist hållna var det tionde i ordningen.
Ej -underligt då, om mångas tankar gingo
tillbaka till förut uppleväde’ högtidsstunder.

Av de vittnen, som under dessa år
besökt oss, ha några fått hembud, somliga
verka i Kina och andra i oiika delar av
vårt land. Vi sända eder, syskon, som
ännu äro kvar i striden, en hjärtlig hälsning
från vår tioårsfest!

Då vi i år samlades på lördagskvällen
för att bedja, blevo våra blickar riktade
hän till honom, som bor i helgedomen, och
vi förstodo, att om vi skulle få något, så
måste vi vänta det ifrån honom. Och,
prisat vare hans heliga namn! han giver sitt
folk dess mat i rätta stunden. Han
bespisade oss med bästa vete, ja, med honung
ur klippan; och oljan flödade.

Vi blevo påminda om att Jesus led
utanför lägret, och. fingo höra uppmaningen att
gå ut till honom och bära hans smälek.
Och här fingo vi se Guds Lamm, som
borttager världens synd. Särskilt ordet
»borttager» brände "den helige Ande iti i vårt
minne. Här fingo vi skåda in i
frigörelsen från synden och i den fulla förlossning,
som Jesus vunnit åt oss, sitt folk. Vidare
hörde vi, att ordels dörrar blivit öppnade

till stor och fruktbärande verksamhet. 1
Kor. 16: 9. För lärjungarna öppnades
dörren till denna fruktbärande verksamhet på
pingstdagen. Under striden få vi i bönerna
stå kvar inför Herren, såsom Abraham
gjorde.

Guds barn längta även här att få mere
av Jesus och att tränga längre och längre
in i löfteslandet. Jesu frälsning är
underbar. Han "lät sitt’ folk fordom dricka
såsom ur djupa hav, och huru mycket
mera då vi, som leva i nya förbundets tid!

De vittnen, som Jesus sände hit denna
gång, voro Ruth Svensson, Anna Ericsson
och Märta Fornander.

Fridshäisningar till alla de heliga.

Eder i Jesus förbundne

Harry Thorell.

Nursumma, en trogen
Herrens tjänarinna bland
de kastlösa.

En missionär i Telugulandet är ute på
en predikoresa; Biand hans medarbetare
befinner sig en bibelkvinna vid namn
Nursumma. Hon blev omvänd genom
massrörelsen i sitt 60:de år och arbetar nu som
evangelist.

,Missionären har under dagens lopp måst
säga nej till tre deputationer, som kommit
för att bedja honom sända en man till
deras by för att undervisa dem om Kristus
och döpa dem, då pesten bortryckte flera
bland dem. En av männen föll ned för
hans fötter och höll honom stadigt øm
benen under sin förtvivlade bön om en
lärare. Men han måste säga nej — det fanns
ingen att sända.

Men missionären kunde icke sova den
natten. Han gick ut ett tag, plågad av
sina bekymrade tankar, och då han går
förbi Nursummas tält, hör han hennes
stämma. Hon utöste sitt hjärta för Gud. Hon
frambar för honom bela bördan av de
människors nöd, som hade rest för att
bedja om hjälp till att komma ut ur mörkret
— men hade bedit förgäves, därför att
det ej fanns arbetare nog. Deras enda möj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free