Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 157
att vattnet skulle uppröras». Och den
store Läkaren mötte de längtande med sitt:
»Var vid jgott mod; dina synder förlåtas
dig. Tag din säng och gå.» Och de
»trodde hans ord, och de sjöngo hans lov».
Hela dagen var himmelen öppen över oss,
och vittnesborden voro smorda med Ouds
helige Andes olja. Glädjen steg mer och
mer, och frälsningsvågen svallade. Sex
själar sökte rening däri. Ett tjugutal ungdomar
vittnade om glädjen och sällheten i att
vara löst från syndens träldomsbojor i unga
år, och (kraftig ljöd sången: »Saligt, saligt
att Guds folk få vara».
Nu är denna härliga dag blott ett minne,
men ett sådant som sent skall glömmas.
Molnstoden har höjt sig igen, och vi måste,
om än med beklämda hjärtan, skiljas för att
draga ut i striden. Med blicken på Jesus
och med Andens svärd i handen draga vi
framåt. Och snart är striden slut —
halleluja !
Syskon, följen oss med edra förböner!
Salig deri, som håller ut att gräva källor
i tåredalen! Gud skall fylla dem med
välsignelser.
En kär hälsning till alla vänner i syd och
nord från en med eder i striden förenad
broder
F r i d o 1 v Ek.
Se din moder!
Med tanke på »Mors dag» den 30 maj.
När Han, Guds egen älskade Son,
hänger på korset där på Golgata,
uttalar Han dessa ord till lärjungen
Johannes. Hans. snart bristande ögon vila
på henne, som födde Honom hit till
denna mörka värld. Henne, i vars
famn Han jollrat fram sina lyckliga
barndomsdagar. Henne, som med
sina tankar och böner följt Sonen, där
Han vandrade omkring i landet,
hjälpande och frälsande de i nöden och
synden bundna. Henne, som nu följt
Honom upp till Jerusalem och,
genomborrad i modershjärtat av sorgens
vassa svärd, av smarta sjunkit ned vid
korsets fot. Han glömmer sin
e-gen smärta och övergivenhet, och
Hans bristande hjärta klappar av kär-
lek och deltagande för henne, Hans
moder. Han kan ej gå bort, förrän
Han givit henne en tröst, ett stöd i
hennes sorg; och med blicken på sin
mest älskade lärjunge säger Han: »Se
din moder!» Huru mycket rymma ej
dessa ord! De säga: »Jag går nu bort.
Tag du vård om henne. Bliv för
henne en god son.» — »Och från denna
stund tog Johannes henne hem till sig.»
»Se din moder!» Utgöra icke dessa
ord ien maning till oss alla, som hava
den stora förmånen att ännu äga
våra mödrar ibland oss.
Du son, se din moder!
Kanske du gick bort från henne, och
hon blev lämnad ensam, bruten av
sorg, i sin levnads höst. Vid dig
hade hon fäst sina ljusaste
förhoppningar. Kanske du blev hennes sorgebarn,
som nu irrar vilse där ute i
främlingslandet. Mor ser med längtansfull,
tå-rad blick efter dig, och hennes famn
står öppen, redo att omfamna den
förlorade sonen. O, låt henne ej vänta
längre! Kom hem!
Och du son, som lik den äldre
sonen’ går kvar i hemmet, se din moder!
Se henne med kärlekens ögon, och var
hennes trofasta: stöd!
Eller, du kanske har bildat eget hem.
Räcker din kärlek till — utom för din
familj och dina egna intressen — åt
henne, som sitter där så ensam och
bruten? Ett är visst,, mors kärlek
sträcker sig ut efter barnen i många led.
Och du dotter, ser du din moder?
Kanske du är så upptagen av egna
nöjen och intressen, att du ej ser den
böjda gestalten, som ofta dignar trött
ned under de mångahanda bestyren
och omsorgerna? Det är så mycket
där ute i världen, som lockar dig, och
som du tycker du ej behöver försaka.
Du finner det under din värdighet att
utföra tjänarinnesysslan; den passar
bäst för mors grova händer. Och så
hör du ej den suck, som ofta pressas
fram, och ser ej tårarna, som fukta
mors skrynkliga kind. Men Han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
