Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
de skräckscener, som åtföljde
turkarnas infall i landet, blev på återresan
driven av Guds Ande till ständig" bön
iör de troende där hemma. Och
Herren gav honom ett bestämt budßkap
till dem:
»Säg till mitt folk, att de skola
strida trons sista, stora strid emot den
närvarande tidsålderns ande, nämligen
den andliga sömnaktighetens ande!»
Om de troende någonsin i särskild
grad varit i behov av den helige
Andes eld, så är det nu.
Och vi behöva hålla elden ständigt
brinnande. Låtom oss därför vaka och
bedja, att vi icke må vara bland de
jungfrur, som icke äro redo, utan)
bland dem som äro vakna och hälsa
brudgummen välkommen!
(Talsmanden).
Brinn Mm futtäii till förrådshuset.
»Bringen tionden fullständig till
förrådshuset, att spis må finnas i mitt
hus, och försöken mig härmed, säger
Herren Sebaot, om jag icke upplåter
för eder himmelens fönster och
utgjuter över eder himmelens välsigne^
se mer än nog.» Mal. 3: 10.
För mer än 40 år sedan inträdde jag
som helt ung flicka i tjänst hos
en-kristligt sinnad familj i en av våra
namnkunniga städer. Med en
armkorg, vilken rymde alla mina
tillhörigheter, tyckte jag mig vara rik, och
gladde mig över att allt var helt och
rent. Inte hade jag något begrepp
om huru en tjänst i ett borgerligt
herrskapshus skulle skötas, men -min
vänliga fru hade stort tålamod med mig,
och jag var ännu ung och kunde lära.
Lika litet hade jag något begrepp om,
att man som ung flicka kunde vara
lycklig utan att njuta av världens lust,
ehuruväl min moder var en from kVinnai
i både ord och gärning och ofta hade
SEGRAR. , 163
sagt mig huru härligt det vore att
redan i ungdomen giva Jesus sitt
hjärta; denna glädje vore mycket skönare
än världens; men jag menade: »det
kan vara tids nog att hänga huvudet,
när man blir gammal...» Vilka
dåraktiga tankar! Emellertid skulle
jag-snart få erfara, att min kära moder
hade rätt, ty hos mitt herrskap blev
det slut med alla världens usla fröjder;
och i stället för att gå på dans fick
jag följa med till andliga
sammankomster. Till en början gick jag bara av
lydnad och blygdes nog lite över att
gå på »läsarmöten», såsom man
kallade det.
Men om jag än blygdes över att gå
till mötena, så arbetade dock Guds
Ande på mitt hjärta och behöll segern,
och hu fick jag erfara, att glädjen med
Jesus vida överträffade varje annan
glädje. O, vad det är viktigt, att
herrskapen tillse, att deras jungfrur
komma i gott sällskap! Min kära matmor
gjorde sig särskild möda för att låta
mig finna goda väninnor, som kunde stå
vid min sida på den nu anträdda
vägen. Och just -denna punkt är så
viktig för en ung nybörjare i tron, att
äldre, erfarna, trog-na själar följa oss.
Nuväl, denna lycka kom mig i rikt mått
till del, och i mer än 40 år hade jag
de trognaste vänner, ända tills döden
tog |dem bort.
Så hände det sig, att jag tillsammans
med mina väninnor kom att resa till
en _ jungfruföreningarnas konferens,
som hölls i en grannstad. Där talades
mycket över många ämnen, och
många impulser gåvos. Bland annat
talades också över ovan anförda språk,
och1 d;å blev det så klart för mig, att
här var ett område, där Gud fordrade!
helhjärtad lydnad från min sida. Det
kunde just inte bliva så stor tionde
på den tidén, då nybörjare i tjänsten
icke förtjänade mer än 5 à 6 kronor i
månaden och först så småningom
kommo upp till 10 à 12 k-ronor, något
som man då höll för att vara riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
