- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
167

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 167

At sparven giver han dagligt bröd,
Om ingen lada han äger.
Han hörs ej klaga för brist och nöd,
Där glad han reder sitt läger.

Visst är jag lycklig för varje dag
Och glad för den som är fjärran.
När sparven kvittrar, så kvittrar jag,
Ty se — »i dag hjälper Herren!»

K. G. Sjölin.

Tankar ooli reflsktioner.

Av MATHILDA.

Är din stämpel klar?

För många år tillbaka hade jag en
dröm, som sedan fått vara en
väckelsepredikan och inför vilken det ofta
blivit rannsakningsstunder. I hopp om att
den även kan bliva, till välsignelse!
för andra, vill jag här nedteckna dem

En afton, då jag, fylld av längtan
efter att leva mera helt för min Jesus,
bedit honom föra mig närmare sig,
somnade jag, och drömde att jag var
på väg till handelsboden för att göra
uppköp.

På vägen dit mötte jag några av
mina bekanta, vilka sågo på mig med den
högsta förvåning och skyndade förbi
Jag undrade mycket vad
orsaken kunde vara. leke kunde väl min;
enkla vardagsdräkt väcka uppseende!
Inkommen i handelsboden, väckte jag
även där förvåning.

Efter uträttat ärende vandrade jag
hem, undrande, och då jag nått
mitt hem, gick jag fram till spegeln för
att se, om jag möjligen fått någon
o-ren fläck på mitt ansikte; men nu var
det min tur att falla i förundran, och
det var nära att jag fallit ned, så
tillintetgjord kände jag mig. På min
panna strålade i överjordisk glans ett
namn.

Var det verkligen min egen bild
spegeln återgav? Jag, som var så aftm
och eländig, som nyss legat inför Gud
och klagat för honom min köld och
uselhet! Liksom fordom Johannes på
Patinos, där han i auden såg Herrens
härliga gestalt, föll jag nu hed och
suckade likt Petrus: »’Herre, jag är
är en syndig människa!’ Vadan då
denna härlighet?» Och då fick jag
höra de ord, som återfinnas i Uppb.
3: 12: »Den som övervinner, honom
skall jag göra till en pelare i min Guds
tempel, och han skall aldrig mer utgå
därutur; och jag skäll skriva på honom
min Guds namn och min Guds stads
namn, det nya Jerusalems, som
nedkommer av himmelen från min Gud,
och mitt nya namn.»

Ja, så skulle det bliva en gång där
uppe i den stad, dit intet orent
inkommer,’ då jag för alltid avlagt denna av
stoftet ofta besudlade dräkt och stod
iklädd den härlighetsskrud,, på vilken
aldrig skulle bliva någon fläck eller
skrynka.

Under årens lopp har denna dröm
oupphörligt trätt fram för mig, och
varje gång den kommit, har jag måst
ställa den prövande frågan till mig
själv:

»Är din stämpel klar? Se
människorna omkring dig, att du hör Herren
till?»

Och inför denna fråga har jag måst
bedja: »Utrannsaka mig, Gud, och
förnim huru jag menar det. Se till,
om jag är stadd på en orätt väg, och
led mig in på den rätta vägen, för
ditt namns skull.»

»Tryck djupare din stämpel på ditt
lilla brev, som du en gång
rekommenderat till himlen, att det lyckligt
passerar alla stationer här nere i
främlingslandet, till dess det välbehållet
hamnar på den himmelska
riksbanken.»

Vänner, detta brev är så dyrbart
till sitt innehåll, att om det kommer
bort, kan det ej ersättas av alla jör-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free