Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
T. RONS SEGRAR.
dens skatter. Var rädd om din
stämpel, att den ej utplånas av synden. Var
rädd om din sköna stämpel, ty du är
är skapad till härlighet och ära.
»Herre, tryck din stämpel djupare på mig.»
Hav akt på dig själv.
Ovanstående ord fingo häromdagen
en mer än vanlig betydelse för mig.
Det var nämligen en liten händelse,
som likt ett hammarslag slog in dem
i mitt hjärta. Jag var på väg hem
från några möten, som jag haft
tillsamman med en svart man. Det
regnade duktigt, och då vi hunnit något
mer än halvvägs, ledde vägen över
en flod, som för tillfället var ganska
full av vatten. Min svarte ledsagare,
red förut, och jag följde efter. Då vi
kommit ned i vattnet, vände han sig
om för att ge mig några välmenta,
råd och uppmanade mig att följa väl
efter honom. Under tidén gick
emellertid hans häst för långt åt ena
kanten, där bottnen var ojämn, med
påföljd att både häst och ryttare föllo i
vattnet. Hästen lyckades snart nog
lcomma på fötterna igen, men
mannen följde med strömmen, tills han
ett stycke nedåt fick fatt på en
grästuva, stor nog för honom att klänga
sig fast vid, medan han tog sig en
fun-derare över vad som hänt. —
Emellertid möttes vi snart på andra
stranden, glada över, icke att det gick som
det gick, utan att både vi och
hästarna voro oskadade.
Denna händelse har flera gånger
påmint mig om huru viktigt det är, att
vi hava akt på oss själva. Det
finnes församlingsmedlemmar med svart
hud, och det finnes
församlingsmedlemmar med vit hud, som ha
mycket väl reda på vad andra
medlemmar i deras församling borde
göra och icke göra, under det att de
glömma vad de själva skulle göra. Herr
A:s hästar gingo en gång in på herr
B:s veteåker och förstörde den illa.
Herr B. glömde icke att tala om
saken för herr A. och begära
skadeersättning, men han glömde att laga
hålet i gärdesgården, vilket var så stort,
att hästarna rentav tänkte, att det var
meningen de skulle gå igenom. Hav
akt på dig själv!
Det var inte den svaga isens skull;
att Kalle fick ett kallbad och några
dagar i sin bädd, utan det var Kalles
skull, som gick ut på den svaga isen.
Det var inte heller tjänarinnansi
skull, som fått befallning att värma
vattnet, att frun litet efteråt stack1
sina fingrar i det och brände sig så illa,
att hennes goda humör var
försvunnet både den dagen och den nästa.
Det går som om det vore smort, när
andras liv och gärningar skola
granskas, men det går stundom trögt att
komma på knä inför Gud för att
under den helige Andes ljus granska sitt
eget liv. Låtom oss alla bedja Gud
om nåd att hava akt på oss själva.
G. Oaute.
Låt dig ej bländas!
Det är ej guld, allt som här
synes-glimma ;
Den skrumpna kärnan döljs av vackert
skal.
När tidens falska dårar kring dig
stimma,
tjusas lätt av deras fagra taj.
O, vänd dig bort från dessa, som blott
skryta
Med dygder, som de aldrig hava ägt.
Se, masken fräter bak polerad yta,
Och Herren på sin vågskål dem har
vägt.
Bakom den sträva ytan fann du ofta
En själ så ren, på ädla dygder rikl.
Kring Smärtans konung fridens liljor
dofta;
Han stod så stilla, ej de dårar lik.
Mathilda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
