- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
172

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

172 T. RONS

backar och ned i väldiga dalar för att
komma till dessa hyddor. Huru mången
natt jag lagt inig ned på det hårda
jordgolvet med ett trästycke under huvudet,
vet jag icke; men jag känner, huru gott
det smakar att få stiga upp igen från ett
sådant nattläger ...

Innan jag började dessa vandringar,
trodde jag, att det var en allmän längtan bland
hedningarna att få böra frälsningens
glada budskap, men jag har funnit ganska få
med denna längtan. De flesta äro slöa
och likgiltiga och även otacksamma. »Tack»
är ett ord, som zuluerna sällan begagna.
Ja, denna okunnighet, slöhet, vidskepelse
och o tacksamhet syntes först som en
o-genomtränglig mur; men genom Guds kraft
har muren börjat ramla, om än det gått
sakta. Ljuset tränger undan mörkret steg
för steg.

De missionärer, som nu komma ut,
torde ha svårt att sätta sig in i att arbetet
gått så sakta för de första. När ett hus
skall byggas, måste grunden läggas djup
och säker; men detta tunga och dryga
arbete är sedan icke så iögonfallande som det
övriga arbetet med huset. Och dock är
det på denna delvis dolda grund hela
huset vilar.

Såsom vid alla stora företag en rundlig
tid måste tagas till de förberedande
arbetena, så är det även med ett
missions-företag, särskilt bland ett så okunnigt folk
som zulufolket. När jag nu ser tillbaka
på dessa femton år, ser jag huru det gått
igenom både ljus och mörker. Jag minnes
ännu, huru fruktansvärt ensam jag
kände mig den Nförsta tiden; och dock var jag
icke ensam, ty Gud var med. Men det
var som om satan under de första
månaderna försökt att till varje pris
fördärva mig. Dock, jag var viss på att Gud
kallat mig att gå hit, och med Guds kraft
gick det till seger. — Aldrig se tillbaka!
Aldrig vila! Alltid framåt med Jesus! —
dessa ord tog jag till lösen. Och ända
hittills har Herren hjälpt.

Om nu resultatet av dessa årens arbete
skall belysas med siffror — något som
numera är det vanliga — så är det icke

SEGRAR.

mycket att lysa med. Endast omkring ett
åttiotal har jag fått döpa, och några av
dessa ha blivit avfäll ingår. Men om det
banbrytande arbetet tagit tid, så vänta vi
dock, att skördetiden skall komma — även
om vi icke då få vara med och bärga
skörden.

Mycken nåd och hjälp ha vi under dessa
år fått mottagia både ifrån Gud och
människor. Just nu kommo sångarens ord i
mina tankar: »Jag kan icke räkna dem
alla, De gåvor jag fått àv min Gud». —
Den sista tiden har ju kroppshyddan
varit bruten och trött, men jag är ändå kvar
i selen; och hemma får den trötte vila.

Om jag nu ur minnet skulle plocka fram
något av vad som hänt under dessa år,
kunde det nog bliva ett långt stycke. Men
folk brukade förr säga om mig, att jag
hade en god sida, och det var att jag
icke glömde att säga amen, när jag
predikade; och för att icke förlora detta goda
rykte slutar jag här.

C. E. Lundin.

Från Emangwcni.

Älskade missionsvänner!

Vi ville gärna sända eder en hälsning, när
vi nu kommit tillbaka från vår s. k.
landsflykt. För den starka hettans skull, och
när feberfaran var som svårast, måste vi
resa härifrån under tiden från medio av jan.
till medio av mars. Vi hade glädjen
tillbringa denna tid hos br. Gaute på det
härliga och friska Sweetwaters, därvid vi
också hade tillfälle att ofta hälsa på hos
våra vänner F.manuelsons i P. M. Burg
i deras kära och gästfria hem.

Det kändes svårt att nödgas lämna den
lilla skaran av nyomv.ända; vi kunde
nämligen inte få någon .äldre och erfaren
e-vangelist att ta hand om verksamheten
under vår bortovaro. Under bön och
förtröstan på Gud kunde vi dock lämna dem,
och huru väl han tar vård om de sina!
Den äldste och mest begåvade av de
troende ynglingarna lovade till slut att
stanna här på huvudstationen, och den yngre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free