Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
T. RONS SEGRAR.
Hilda Johansson.
X
• Men Herren bliver för mig en borg,
min Gud bliver min frälsnings klippa.
Ps. 94: 22.
»Jag minns en röst, som ren i
barndomsåren mitt hjärta kom att stilla lyssna till.»
Det var Herrens röst, som talade —
mäktigt, kärleksfullt. Vid sexton års
ålder blev jag född på nytt genom Guds
levande ord, som förbliver evinnerligen.
Redan som barn hade jag tänkt mycket på
hedningarna, och nu kände jag en djup
längtan i mitt hjärta att få gå ut till dem.
Min bön blev nu: »Visa mig, Herre, din
väg; jag vill vandra i din sanning». Herren
hörde min bön och visade mig, att mitt
arbete var bland de små i skolan.
Under de tio år, jag arbetade där,
spanade jag dock efter en öppen dorr »dit
ut», med den önskan att Herren själv skulle
i fortsättningen välja väg och stig; jag var
så rädd att gå honom i förväg på något
satt.
Då vid en konferens på Torp uppropet
om’ lärarinnor för Zulu gjordes, visste iag,
att det var tid för mig att krypa fram
från trossvagnarna.
Vid bibelskolans avslutning 1915
avskildes jag för Afrika.
Han, som är tålamodets och tröstens Gud,
har under dessa år av väntan omslutit
mig på alla sidor och hållit över mig sän
hand. Prisat vare hans stora, härliga
namn! Jag tackar Gud av allt mitt
hjärta för denna underbara nåd, att n u få gå,
och jag önskar komma till Afrika »full av
tro och helig Ande». Jag litar på löftet
i Mark. 16: 17,18. Ära vare Jesus,
löftena kunna ej svika.
Älskade vänner i Sverige, tack för allt
I haven gjort för mig! Bedjen, att
Jesu namn genom mig må bliva känt och
älskat av någon, som ännu vandrar i
mörker och hedendomens natt.
I Jesus lyckliga
Hilda Johansson.
Brev från missionär Hans Nilson.
Götabrio, Kumla, den 30 maj 1920.
Kära missionsvänner! Då jag i dag fick
T. Si., fann jag, att redaktören mycket
vänligt omnämnt vår hemkomst till gamla
Sverige samt att vi iönska, så långt tid och
krafter medgiva, besöka dem som så
önska.
När nu således redaktören har
presenterat oss, så är det ju vår tid att börja
hälsa på varandra, och vilja vi därföre
nu börja genom T. S. På zulu skulle vi
säga: »Sa ni bona, bangane. Ni sa
harn-be kahle na? (Vi hava sett eder, våra
vänner. Vandren I ännu väl?)»
Det känns litet underligt, men på
samma gång skönt, att nu efter 17 års
bortovaro återigen få trampa moder Sveas jord
samt möta gamla, kära vänner. Ännu ha
vi dock ej hunnit träffa så många, då vi
anlände till Göteborg först d. 14 d:s. Vi
hade en ovanligt god resa över havet.
Herren har varit mycket god emot oss
samt trofast hållit sina löften. Vi lia
bå-dei levnadslust och arbetslust och önska
utbasuna Guds frälsningsråd och hans
stora nå;d, så gott och så långt vi förmå,
medan vi äro kvar på fosterjorden, samt
även framvisa de stora, rika och dyrbara
tillfällen, som Afrika erbjuder eder och oss
gemensamt att göra Jesus, vår Frälsare och.
Konung, känd, att vi så må uppfylla Jesu
hjärteönskan, det stora missionsbudet, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
