- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
189

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRONS SEGRAR.

, 189

sålunda påskynda hans tillkommelse och
uppenbarelsen av hans rike — vårt rike.

De som sålunda tro, att Herren kan och
vill i någon ringa mån använda oss, och
som önska besök, må tillskriva oss under
ovanstående adress. Av dem, sam ämna
begära besök, vill jag utbedja mig tre ting:
1) bliven vissa om att det är Ouds vilja,
att vi — kanske bättre säga »jag», ty min
hustru är ej så stark, så hon kan resa
mycket — skall besöka eder; 2) bedjen
Gud, att ord må givas mig att med
frimodighet och kraft förkunna evangelium, så
att ordet må bära frukt; 3) gören allt vad
I kunnen att kungöra och inbjuda folk till
mötena. Om I gören detta, då kunna vi
gemensamt med tro och frimodighet
vänta resultat av mötena. Så skedde i
Corne-lii hus; och o, vilket härligt resultat av
det mötet!

De innerligaste hälsningar.

Eder i Herren förbundne

Hans Nilson.

P. S. Syster »Ida»! Det gladde mig
mycket att läsa ditt ömma, hjärtevarma brev till
missionärerna i T. S. Må flera följa ditt
goda exempel! D. S.

Från hemlandet.

En hälsning från Jokkmokk.

»Tacken Herren, ty han är god, ty hans
nåd varar evinnerligen.» Ps. 118: 1.

Nä- vi blicka tillbaka på den tid • som
gått, se’n här i Jokkmokk började brytas
mark för Guds rikes utbredande, måste
vi i sanning utbrista: Tack, Herre, för dün
godhet och stora nåd. Endast den som
varit med här och fått del av de strider
och fördomar, som mött den fria religiösa
verksamheten, förstår vad det vill säga att
arbeta för Guds rikssak på mö-rea platser.
Men, pris ske Gud! hans verk skall segra.
’Nu ha många fördomar ramlat, och
verksamheten har vunnit förtroende. En och
annan syndare har böjt sig vid korset,
och troende själar ha blivit befästade.

Vår lilla förening, som räknar ett 40-taI
medlemmar, kan i sanning se tillbaka på

en underbar Herrens ledning och hjälp.
Med ekonomiskt obetydliga resurser
övertog föreningen i okt. 1918 missionshuset
av Norrbottens ungdomsförbund med en
skuld på 4,700 kr. Gud har fyllt våra
behov av medel genom vänner från skilda
delar av vårt land, förutom vad vi själva
genom Guds stora nåd åstadkommit, så
att skulden kunnat nedbringas rätt
avsevärt.

Annandag Påsk var offerdag anordnad,
varvid kyricoherde Ahlfort och
komminister Grundström1 samt evg. John
Andersson medverkade. Mötet präglades av en
goa ande. Offret uppgick till 178 kr., ett
vackert resultat för att vara i Jokkmokk.
Tillsammans med offer från intresserade
vänner här och pä andra platser gick hela
summan till 800 kr.

Ett hjärtligt tack till alla, som bidragit
till offret!

På samma gång vill föreningen härmed
bringa ett varmt tack till de vittnen, som
verkat här längre eller kortare tid under
gångna vinter, och särskilt till evg. John
Andersson för det osjälviska,
välsignelserika arbete, som han här fått nåd att utföra.
Gud löne eder därför!

F re.

fiierljud från konferensen i
Sun-derbyn.

Likasom fåglarna om hösten längta till
södern, så kan det sägas om
norrlandse-vangelisterna om våren: de längta till
södern. Ja, efter ett nära tio månaders
arbete i Lappmarken känns det nästan skönt
(om man än med beklämt bröst lämnar
sitt fält) att få resa mot södern.

På nedresan fick jag dock tillfälle att
vara med på konferensen i Sunderbyn. Det
var för mig en stor glädje att efter så
många månaders skilsmässa få möta de
kära evangelistkamraterna och vännerna och
tillsammans tacka Gud för hans
trofasthet och nåd samt på nytt dela
välsignelser med dem. Konferensen började’på
lördagsaftonen kl. 6 av broder Rehnman, som
hälsade ombuden från anslutna föreningar
jämte enskilda medlemmar och evangelister
välkomna. Han erinrade oss om Guds
löfte till Abraham ii 1 Mos. 13: 14—18: »Hela
landet vill jag giva dig.» Samma löfte
gäller också oss. Om det ej blivit så stora
områden, som intagits under det gångna
verksamhetsåret, så kan det ändå sägas,
att små platser och byar intagits för
Herren Jesus. Men mer finns att intaga. Må
vårt motto vara: »Sverige för Gud!» Ja, vi
sträcka oss än längre: till Kina, Zulu —
allt vill han giva oss. Han sitter för
beständigt pä Guds högra sida och väntar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free