- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
190

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

T. RONS SEGRAR.

tills hans fiender varda lagda honom till
en fotapall.

Ungdomsförbundet Klippan beslutade om
ett ärligt underhåll • av 1,000 kr.
vardera åt missionärskandidaterna Albert Eklund
och Edit Okvist, som inom den närmaste
tidén skola resa ut till Kina. Ävenså att
av Helgelseförbundet kalla 24 evangelister
till Norrbotten för kommande
verksamhetsår. Broder Rehnman, som förut verkat fritt,
kallades nu som fast arbetare för
Ungdomsförbundets verksamhet.

Kl. 8 samlades vi till offentligt möte,
då broder Hedman trån Sunderbyn
hälsade de närvarande välkomna. Flera
e-vangel. framburo vittnesbörd ur Guds ord,
och även s. k. fria vittnesbörd avlades.

Pingstdagen voro tre möten utlysta:
upp-byggelsemöte, kinamöte och
ungdomsmöte. Tre av de äldre evangelisterna vittnade
på t. m. om Guds kärlek och nåd. Mötet
avslutades med offer och andligt ätande,
då en stor skara mötte upp vid Herrens
bord.

Kinamötet präglades också av en stilla
och underbar Ande. En broder och tre
systrar, som känt kallelsen att gä till Kina,
avlade tillsammans med förutvarande
kinamissionär Nanny Fredrikson vittnesbörd
om Guds underbara nåd och frälsningen i
Kristus jesus. De församlade fingo
erfara sanningen av sångarens ord: »Det
kostar tåreströmmar, förrän jag helgas så, att
hjärtats lyckodrömmar i Jesus helt uppgå.»
Det offer, som upptogs, vittnade om att
Gud ej blott fått röra vid hjärtat utan
också vid plånboken. —

Ungdomsmötet var också, härligt, då de
yngsta evangelisterna fingo sina tillfällen
att vittna om sin frälsare. Det var särskilt
glädjande att jämte dem få höra en av
Helgelseförbundets äldsta evangelister
uttala sin glädje över att vara med på ett
sådant möte och erinra oss om huru det
var föir 30 år sedan, då han först kom till
dessa bygder. Herrens ord har ej
återkommit fåfängt. — Flera systrar och
bröder avlade frivilliga vittnesbörd. Dagens
möten avslutades på knä inför Herrens
ansikte.

Annandagen — den sista dagen i
högtiden — var också välbesökt. Flera evgl.
framburo även på dessa möten ordet i
Andens och kraftens bevisning. — Ordets
utsäde irambars under mötet av missionär
Nanny Fredrikson och ett tjugutal
evangelister. Vi fingo i sanning ertara, att vi
voro under en öppnad himmel och att
de välsignande händerna vilade över oss.

Så voro dessa härliga möten och dagar
slut, men det ord, som utsåtts, och de
intryck, som givits, skola förvisso förbliva

och bära frukt, ja rik frukt för evigheten.

Vill nu till sist genom T. S. säga ett tack
och bringa en hälsning till alla vänner och
hem, som jag tått gästa under den gångna
tidén. Håll ut i tron. »Jesus konimer snart.»

Enligt uppdrag

John Andersson.

De yngres auddning.

Huru Harry fick sin bön besvarad.

1 ett ståtligt hus satt en dam ivrigt
sysselsatt vid skrivbordet, som hade sin plats
i närheten av fönstret. Hon såg ut att
ännu vara rätt ung, men den utomordentliga
spädheten i hennes gestalt, sorgdräkten, som
lion bar, och det bekymrade uttrycket i
hennes ,ädla drag talade om genomlevad sorg
och hjärtelidande.

Den lille sexårige Harry, hennes enda
barn, hade sträckt ut sig på en matta i sin
moders närhet och låg.och läste. Att han
fått en rundlig tid att sköta sig själv,
var lätt att se, ty där låg icke blott en
stor hög ungdomsböcker uppstaplade i hans
närhet, utar. även träklossar till att bygga
av lågo runt omkring honom, under det att
figurerna ur en Noaks ark voro uppställda
i festlig procession. Främst i spetsen
vandrade patriarkens familj, som synbarligen
kände sig lycklig att åter ha fått stiga ut ur
arken.

Nu var Harry trött på den långa
tystnaden, han kastade sig oroligt av och an
på fallen, tills han plötsligt släppte boken
och sprang med hastiga steg till sin moder:

»Snälla mamma, jag ska tala om nånting
för dig!»

En avvärjande rörelse från den ivrigt
sysselsatta modern kom honom dock att
genast åter tystna.

»Ännu har jag inte tid med dig, min käre
Harry. Du ser ju, hur brått jag har!»
svarade modern ömt, och Harry återvände, om
än icke så glad, till sina böcker.

Åter kunde väl en halv timme ha förflu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free