Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tack till alla dem, som kommit ihåg mig
med förböner och gåvor. Båda
delarna behöva vi, för att verket härute
skall hava framgång. Må också skolan
här på Kikungshan bliva ihågkommen
på samma sätt av missionens vänner!
Herren löne och välsigne eder rikligen
för allt vad I gören!
Hjärtliga hälsningar.
I Herren förenade
Ester Carleson.
Från Zulu,
Nomaplazis sista söndag i fängelset.
»Det är din sista söndag i fängelset
i dag, Nomaplazi».
»Ja, jag har hört de vita säga så.»
»Du fröjdas väl däröver?»
»Jag fröjdas mycket.»
»Även jag fröjdas däråt, men ännu
mera skulle jag fröjdas, om du kunde
berätta mig, att du går ut från denna
sorgens plats som en ny människa.»
»Jag; jag är som ett litet barn i att
veta, jag vet intet, men mitt hjärta
älskar att veta.»
Hon reser sig upp från sin plats
och kommer oombedd direkt fram till
bordet, där jag sitter, och så fortsättes
samtalet.
»Vad säga ni andra om Nomaplazi,
är hon nu en kristen?»
»Jag kan icke läsa hennes hjärta»,
säger hennes cellkamrat, »men hon är
ödmjuk nu. — Vredgas du ännu på
mig, Nomaplazi?»
»Nej, mitt hjärta älskar dig nu.»
»Men jag är likadan som förr, och
mina ord äro också desamma. Du var
förr vred på mig, emedan jag slog dig
med hårda ord.»
»Ja, jag vet, men jag har lärt nu, att
du har rätt; du talade sanningen».
»Jag har alltid varit din vän,
Nomaplazi, som din vän har jag besökt dig
STADSPOLISER.
och undervisat dig om frälsningens
väg. Härefter skall du icke mera höra
min röst. Vill du möta mig på andra
sidan dödens flod?»
»Ja, jag vill se dig i
himmelen», försäkrar hon under
tårar och med ett fast grepp om min
hand. Ivrigt och brådskande tillägger
hon: »Jag går ut om lördag. Skall jag
se dig vid den tiden?»
»Ja, Nomaplazi, du får komma till
mitt hem och vara hos mig i två da’r,
tills ditt tåg går ut.»
»Vi prisa dig alla», kommer det från
alla de andra.
»Kommer du ihåg lördagen?» var
Nomaplazis sista ord. En nick till svar,"
och jag lämnade henne.
»Det är en märkvärdig förändring
skedd med Nokufa och Nomaplazi»,
anmärkte fängelsets föreståndarinna, när
jag bad att få höra hennes omdöme! om
mina fångar. Med ett innerligt tack till
Gud hörde jag detta. Guds frälsnings
djup är omätligt, och hans ord är liv
och kraft!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
