- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
198

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

198

T. RONS SEGRAR.

Nu väntar jag Nomaplazi som vår
gäst.

Vi hava just nu en annan av mina
fångar här. Hon lämnar oss i morgon,
Emelia Pozwa, som försökte döda
en vit fru, emedan denna vågade
litet handgripligt tillrättavisa Emelias
slarviga dotter, som var anställd i
hennes tjänst.

Arbetet växer, och ansvaret kännes
understundom överstiga både krafter
och förmåga. Det är så mångsidigt,

vårt arbete, ett riktigt sönderdelande
i atomer. Än är jag på
polisvaktkontoret, än hos allmänne åklagaren, alltid
i sällskap med mina fångar, som efter
slutat fängelsestraff skola hava pass
och järnvägsbiljetter till sina
respektive hem.

Mitt hjärta blöder för de stackars
svarta. Mången bitter dust har jag
att utstå för deras skull, men det kan
nu icke hjälpas. Jag håller styvt på
mina principer, att de äro människor med
samma rätt till livet som de vita,
en hårdsmält sanning för dem, som
i de svarta se endast den vites slav.

Utanför fängelseporten är en
stackars f. d. fånge ganska hjälplös, innan
han lämnar staden. Utan penningar, u-

tan mat och mången gång med en lång
väg till hemmet. De få sin
järnvägsbiljett till järnvägsstationen närmast
deras hem, men detta är också allt.
Om de se’n hava att vandra 2, 3, 4
eller 5 dagar till fots, få de skaffa sig
föda, bäst de kunna. Vem skall här
hjälpa? Vem kan bistå såväl med
penningar som med kläder? Ingen annan
än missionären. Det har varit en
välsignad hjälp, att vi haft en liten
fångkassa hemifrån, och Gud skall väl fylla
den igen, det veta vi, då den nu snart
är uttömd. Mina vänner här ute be’r

jag esomoftast om kläder, en bön, somt
jag aldrig behövt höja förgäves, Gud
till tack!

Det är ickie-alltid en missionär är i
tillfälle att predika, men under dagens
alla timmar är han alltid i tillfälle att
stå i sin kallelses gärning i uppgifter,
som i de flesta fall ligga på
dörrtröskeln, jag menar, osökta uppgifter,
icke alltid de lättaste, men om vilkas
ursprung man aldrig behöver taga
miste.

Allt är nåd, hur den än kommer till
oss!

Ofta, ofta kommer den tanken till
mig: Vad är egentligen en missionärs
uppgift? Men innan jag hinner forma
ut min tanke i bestämd form eller du-

FÄNGELSEPOLISER.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free