Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 219
mottaglighet för frälsningens evangelium;
och många ha vittnat om att de fått nytt
liv och hopp. Såsom fängelsepredikant kan
man ju ej å ena sidan glädjas åt en stor
församling, inen då de nu äro fångar i alla
fall, glädes man åt att de få höra om
Jesus, de fångnas befriare. 1 min
årsrapport till regeringen nämnde jag bland
annat om, att fångvaktarnas respekt och
vänliga bemötande, både vad mig själv angår
och budskapet, har hatt ett gott
inflytande på fångarnas uppförande.
Br. Nilson har åtskilliga gånger
vikarierat för mig, så att jag blivit fri att resa
till utstationerna.
Bland de svarta poliserna (över 300,
fördelade på 10 olika platser) har jag
också haft stor uppmuntran i arbetet. Flera
ha vaknat upp och börjat tänka på sin
sjal, vilken de förut ej ens visste att de
ägde, och de börja nu också på att fråga
efter böcker, då de önska lära läsa. De
kunde ju också behöva kunna läsa, då de
skola granska de övriga inföddas pass —
såväl som för att kunna läsa Guds ord..
I vårt kapell (och i baptisternas, vilket
vi fortfarande ha hand om) hava ganska
många kommit till tro på Jesus. Över 30
ha blivit .döpta, men ändå hava vi över
50 i dopklasserna. Kvällsskolorna ha
varit besökta av omkring 70, ibland ha vi
i vårt kapell över 120 inskrivna.
Evangelisten Tomas Mpanza är lik en
magnet att draga de unga med sig, och
fastän fortfarande svag till kroppen håller
han troget pä med möten och. besök i
barackerna. Våra allians-bönemöten fortgå
varje tisdag kl. 3, då olika missioners
pastorer och evangelister samlas; även hållas
andra reguljära möten, såsom friluftsmöten
på de svartas marknadsplats och andra
möten, så att min tid är så strängt upptagen,
att jag, särskilt under denna varma
sommaren, känt mig överansträngd.
Redigeringen av Zulufacklan tar också
mycken tid. Nästan varje dag har jag flera
brev från de infödda, och. flera, som sett
deras brev, ha sagt, att de kunde aldrig
ha tålamod att läsa deras kråkfötter, men
de begära »impendulo endizayo. (= ett
flygande svar) och mycket medel har jag
spenderat i papper och frimärken. Men det
har nog varit enda sättet att få vår
zulu-tidning såväl som annan litteratur att bli
spridd och få vara till välsignelse.
Fastan enligt statistiken de komma på
nästa års rapport, vill jag dock1 nämna, att
vi den 25 jan. 1920 hade glädjen döpa
12 av d.’em som blivit troende vid
Entem-beni och övriga utstationer. Evangelisten
Dick Sanqwana är fortfarande trogen och
nitisk i arbetet och vinner allt större plats
i de inföddas hjärtan på de 4
utstationer, där han har sitt verksamhetsfält. Då
han såg dessa 12, som döptes, grät han
glädjetårar, under det han såg upp mot
himmelen och utbrast: »O Gud, du har
i dag låtit min otro komma på skam;
jag trodde Guds verk vara dött, och så gör
du underverk.» Det var just som jag själv
kände det, och därför ..fastnade det i mitt
minne. Vad vi behöva är mera bekymmer
och nöd för syndares frälsning; då skola
vi också få större del av den glädje, som
är bland Guds änglar över en enda
syndare, som omvänder sig. Vi böra ej låta
fruktan och tvivel, att de åter skola falla
tillbaka i synden, förtaga vår glädje över det
goda verk Jesus begynt i deras hjärtan,
utan likt Paulus hava den förvissningen, att
Han skall fullborda det intill Jesu Kristi
dag. Sorgebarn ha alltid funnits och
komma icke att bli färre, allteftersom
verksamheten utvidgas; men kärleken hoppas
allt.
Min hustru har ej, på grund av sjukdom
i hemmet och svårigheter att få någon
tjä-narehjälp, kunnat deltaga ofta i möten, och
även Elisabeth, som begynte verksamhet
bland de halvvita, vilka arbeta vid den
svenska tändsticksfabriken här i närheten, blev
förhindrad på grund av feber och annan
sjukdom. Richard har försökt uppehålla
söndagsskolan vid Entembeni, men då så få
komma (ja, ibland bara deras kökspojke)
så undrar man itike över att intresset
slappas. Ja, tålamod behöva vi alla, att vi
må göra Guds vilja och utfå löftet.
Edra i Herrens tjänst för zuluerna
I. och K. J. Johanson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
