- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
238

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

T. RONS SEGRAR.

där. Kraft och seger samt levande
vittnesbörd om en fullkommen frälsare för kropp
ocb själ måste följa. E. m. mötet dr;v
oss, på grund av mängden, ut i det
gröna, invid skolhuset, där
sanningarna trängde in i själarna. Två unga gifta
kvinnor stodo upp, medan det ännu talades,
och sade, att de ville överlämna sig åt
Herren. — O, huru det mättar hungern
att se själar komma till Gud! Vi hade
möte även på kvällen, då flera begärde
förbön. Avslutningen skedde annandagen
vid 2-tiden på e. m. Gud vare tack för
dagarna i hans gårdar! Ej underligt, att
psalmisten såg dem värdefullare än eljest
tusen (Ps. 84).

Då vi se tillbaka på den flydda tidén,
ha vi ali orsak att vara glada och.
tacksamma till vår Gud. Han har sparat oss
från mycket ont men givit oss mycket
gott. I arbetet har han varit med och
välsignat, ja, låtit ali nåd överflöda.

En vit man kom för några månader sedan
till dessa trakter. Han led av rödsot och
var uppgiven av läkare. Under samtal med
honom fick han nåd att tro, att Gud
kunde och ville böta honom ifrån hans
sjukdom. Vid brödsbrytelsen, vari han deltog
— han hade just förut bekänt sin tro
på Kristus — då vi bådo, blev han
alldeles frisk och har varit det allt sedan. Det
är nu omkring tre månader sedan detta
under inträffade. Vi ha en Gud, som
hjälper. Halleluja!

En pojke kommer på gångstigen mig till
möte. Vi stanna bägge. Han ser mig rakt
i ögonen, och tårarna börja rinna.

»Vad ar det med dig?»

»Umfundisi, jag ... jag vill bekänna, att
jag stulit en apelsin ifrån dig. Vill du
förlåta mig?»

Det började vattnas även i mina ögon.
Jag räcker honom handen och säger: »Jag
förlåter dig; så vill också Jesus göra med
alla dina synder».

O, ni skulle sett, huru glad han blev.
Han riktigt hoppade på vägen tillbaka igen.

Somliga äro så öppna. E>e måste
bekänna allt för deras lärare, innan de få ro.

När det blir rent i huset, kommer
välsignelsen in, ej förr.

Den förut omtalade Sionrörelsen, som
för en tid tillbaka rev sönder en gren
av församlingen, synes ej längre ha
framgång. Ledaren har fått uppsägning att
flytta ifrån orten. Och för resten har han
mistat sitt förtroende ibland de sina. Vi
hoppas därför, att de förirrade fåren snart
skola komma tillbaka, med mera förstånd
och insikt än då de lämnade oss. Vilken
välsignelse det ligger i ps. ord: »Var
stilla för Herren och förbida honom. Han skall
göra det.» Allt går rätt för oss, endast
vi gå den rätta vägen.

Jag vill på det hjärtligaste säga, innan
jag avbryter, mitt tack till alla som tänka
på våra behov här ute. Vad vore vi utan
eder! Allt stiger i pris med varje dag.
Må ni därför ej tröttna utan hålla ut, tills
lönen kommer! Även varmt tack till dem
som underhålla mina evangelister. Jag var
särskilt glad över de 500 kr., som
kommo som »dyrtidstillägg» för dem. O, de
behöva så väl få litet extra, i synnerhet
som de ha familjer att försörja.

Vi ha sport, att våra nya kamrater äro i
annalkande, och jag m. fi. resa till
Durban för iatt möta dem. Länge ha vi
väntat. Innerliga hälsningar till styrelsen
jämte alla missionsvänner.

Edra i Jesus förenade

Hilma och E. Anderson,

Till Afrika.

Då vi nu lyckligt kommit över havet och
landstigit på den kust, dit vi förts på grund
av den himmelska kallelsen, vilja vi härmed
gemensamt sända våra varma hälsningar
till vännerna j hemlandet, som med
kärlek och offer bistått oss och med förbön
följt oss på resan. Herren har hört edra
och våra bönen väntan är slut, resan
lyckligt över, ochi vi stå inför våra nya stora
uppgifter. Ära vare Herrens namn! Med
Gud och eder förbön våga vi möta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free