- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
240

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

240 T. RONS

komsten voro tacksamhet till Oud och
glädje över att vara här. »Liksom
drömmande» se vi folket och landet, som vi
så ■ många gånger undrat över om vi
någonsin skulle nå. Vi känna, att vi äro på
Guds väg på Guds tid, och att vi genom
Kristi Andes makt kunna älska detta
nedtryckta och lågt stående folk.

Fältet är stort och Kristi ärende bråd-’
skande. Därför välkommna efter, ni, som
Herren kallat hit! ’ t

Till styrelse, lärare, evangeiist-kamratef
och kamrater i Kina samt alla vänner och
läsare av T. S. innerliga fridshälsningar
från i Jesu tjänst lyckliga Hilda
Johansson, Ingeborg Larsson, Elsa, Nilsson och
Carl F r i d o 1 v.

Äter hemma.

(Brev från missionär J. Ottoson.)

»Hemma, hemma — underbara ord! O,
hur ljuvt för vandringsman du klingar!» etc.

Det är för oss en stor glädje att genom
allas vår ’vän T. VS. få sända en hälsning
till alla våra vänner i hemlandet och av
hjärtat säga Gud och eder vårt tack för
att ni burit oss figenom de. många mörka
passen. Tack för förbön och allt! Herren
skall giva lönen.

Det kännes så obeskrivligt ’härligt att
å-ter vara hemma. Sannerligen (blir man
ännu starkare fosterlandsvän, då man varit
ute i Kina några är. Då kan man av
hjärtat instämma i skaldens Ord: »Hjärtat i
brand flammar för fädernebygder» etc. Den
morgonen, vi hoppades kunna uppfånga
första skymten av fosterlandet, behövde
ingen frukta att försova sig; och när man såg
första skymten, så rördes hjärtat av en
obeskrivlig glädje, och tårarna bröto fram.
Resan med alla besvärligheter är snart
glömd. Vi äro hemma! Härliga dag, då
våra ögon få se vårt eviga hem!

Den 10 mars lämnade vi vårt hem i
Tien-chen. Dagen förut samlades vi till
avskedsmöte. Våra kära kineser hade kommit
för att säga farväl. Många och varma voro
de böner, som uppsändes till Gud om hans
välsignelse över oss, och jag önskar, att jag

SEGRAR.

kunde tned penna tolka de hjärtliga
hälsningar, som sändes deras vänner i
hemlandet. Deras böner och tack för eder skulle
jag önska framföra lika varma ochi
innerliga, som de lämnades åt oss; men det
går så dåligt att med pennan tolka hjärtats
språk.

I avskedsstunden kändes det bäst,
huru vi under åren vuxit tillsammans med
våra kineser där ute. Fastän det bar i väg
hemåt, kändes det dock svårt att skiljas från
dem. Br. Bergman och kineserna följde
med till stationen. När tåget sattes i
rörelse, sjöngo de: »Tills vi möts igen» etc.
Ja, tills vi möts igen! Snart äro våra
vänner utom synhåll, men våra tankar gå dock
oupphörligt till dem, och vi önska dem
alla Guds rikaste välsignelse.

Stationsinspektoren, hedning som han är,
hade tillsagt konduktören att taga väl vård
om oss samt på hans räkning bjuda oss
på middag följande dag. Vi tacka Gud, som
ställt det så väl för oss, att hedningarna
äro så vänligt stämda emot oss.

Efter några dagars resa voro vi lyckligt
i Shanghai och blevo på ett hjärtligt sätt
emottagna på C. I. M:s hem. Där mötte
vi br. Hallin jämte fem’ nya
missionärer, som voro på väg till sina respektive
arbetsfält. Alla sågo glada och hoppfulla
ut och tycktes glada beträda missionärens
ofta törnbeströdda stig. Må Herren göra
dem till rik välsignelse, och må deras
arbetsdag bliva lång!

Söndagen den 21 mars på kvällen gingo
vi ombord på ångaren »Fushimi Maru»,
som skulle bli vårt hem för några veckor.
Efter två dygns resa voro vi vid första
hållplatsen i Japan, Nagasaki. Vi lade
sedan till vid Kobe och Yokohama. Det vore
m3’cket att säga om allt vi sågo där,
men utrymmet tillåter det ej. Men då
man reser igenom Japan, fästes
ovillkorligen uppmärksamheten vid detta livliga
och intelligenta folk. Deras ovanliga
affärsgeni talar för sig själv, då man ser deras
ståtliga handelsflotta.

Vilka härliga möjligheter finnes icke där,
om blott folket vore ett Herrens folk!

(Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free