Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 255
ren, som nu antog en hövligare ton och
såg med belåtenhet på den stora
penninggåvan i sin hand, »kom med då, så ska
vi väl se, vad som kan bli av den här
historien». Och därmed lyfte han upp den lilla
på sina starka armar, stoppade klockan på
sig för att genast ha den till hands, så snart
Harry blivit botad från sitt misstag, och
så begåvo de sig i väg mot Lindgatan,
under det den jublande Harry sprang
framför honom och ii sin hänförelse icke
visste, hur han skulle bära sig åt.
Då de kommit fram till huset, störtade
han in i förstugan och ropade redan vid
foten av trappan i andlös iver:
»O mamma, mamma, jag har hittat
henne! Jag är så glad, så glad! Kom, skynda
dig, och se henne!»
»Men Harry», svarade fru Wentworth, i
det hon visade sig på trappan, »vad är
det för ett vasen du gör? jag tänkte du
var i skolan.»
»Ja, jag har varit på väg dit, men då
träffade jag helt oväntat på henne, och
nu (har jag ’henne med mig hem. Titta, här
är ju vår lilla iMary. Mamma, den här
mannen har funnit henne och burit
henne ’hem. Skynda dig och kom och se henne.»
Alldeles blek av förskräckelse skyndade
Harrys moder ned, och under det han med
av glädje blossande kinder ledde den lilla
trasiga flickan fram emot henne, vände hon
sig till utroparen med frågan: »Vad har
allt detta att betyda?»
Då grep Harry äter ordet i stället för
denne och utropade: »Men kära mamma, ser
du då inte vår lilla Mannie, som1 den snälle
mannen har hittat. Jag sade honom, att du
nog skulle betala ’honom bra, om han
förde henne hit. Se nu hennes blonda hår
och ’hennes blå ögon, och hon heter Mary,
och hon har redan sagt: ’bror Harry’ till
mig — alldeles säkert, mamma! Säg,
känner du inte igen henne? Utroparen har
också hört, hur den lilla raringen har sagt:
’bror Harry’ till mig — har hon inte?»
»Nåja, unge herre, visserligen liar
barnet sagt det efter dig, men inte förrän du
sagt det före.»
»Jaså», ’menade Harry ’någbt modfälld, »har
jag gjort det?»
»Varifrån kommer detta barnet, och
varför ’liar ni burit det hit till mig?» frågade
fru Wentworth mannen ännu en gång.
»Ja, min fru») svarade denne med en
tafatt men hövlig bugnjng, »jag visste nog,
att det inte skulle tjäna till något att taga
den lilla flickan med hit, men det hjälpte
inte vad jag sade; den unge herrn ville
inte giva efter; han påstod, att ni
hade förlorat er lilla dotter, och det vore
säkert hon. Men nu vill jag genast ta
barnet med mig och ringa ut det vidare.
»Jag ’har visserligen förlorat en liten
flicka, men det var genom döden; det är över
två år sedan hon dog».
»Är ’hon död, mamma?!» utropade Harry,
alldeles bestört. »Är vår lilla Mary död?»
»Ja, min lille gosse, hon dog i
skarlakansfeber, men detta hade du väl reda på?»
»O nej, mamma, det visste jag inte;
du sade mig bara, att — — —.» Han ville
fortsätta, men rörelsen övermannade
honom, och han tystnade hesviken. För
några ögonblick sedan var hans hjärta så fullt
av jubel, och nu!
»Men var kommer den här lilla rara
flickan ifrån?» frågade modern i vänligare
ton, i det hon vände sig till utroparen.
Fri från ali skygghet hade barnet
smugit sig tätt intill Harry.
»En av ’mina söner hittade henne
sovande ute på fältet. I går afton drog
nämligen en skara emigranter genom staden.
De höllo utanför staden för att göra sina
inköp här. Förmodligen har man glömt
den har lilla tingesten och icke saknat
henne, förrän man redan var för långt för
att vända om för hennes skull.»
»Vad ämnar ni nu ta er till med
barnet.»
»Ja, det finns bara ett sätt: jag tar
henne med till fattighuset med detsamma.
Det är visserligen synd om henne, ty
husmodern där är en grym person, och
det gör mig pnt, att en sådan liten
stackare skall bli hårt behandlad. Men då jag
själv har sju barn, som jag måste
försörja, så kan jag inte behålla henne.» Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
