Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 277
gelisera det, synes vara klart; men huru
det bäst skall verkställas, det ligger ännu
delvis i dunkel. Bäst vore det ju, om vi
kunde bygga missionsstationer och bo
i-bland folket, såsom niu vid Emangweni. Alen
malariafebern är så svår överallt i dessa
trakter. Vi ha köpt byggnadstomt i Graskop,
ett litet stationssamhälle högt uppe på
Drakensbergen. Om ingen annan råd blir,
få vi väl bygga och inrätta den till
en rekreationsort och låta
missionärerna, som verka i detta feberdistrikt,
tidtals bo där uppe och på vintertiden verka
nere på låglandet. Denna verksamhetsmetod
brukas ofta på missionsfälten. Det kommer
ju att kosta litet mera pengar, men
missionärens dyrbara liv får ej lättvindigt kastas
bort. — Detta var något av de reflektioner
vi gjorde under vår samvaro.
Det säges också, att nordväst om
Ko-matipoort finnas omkring 10,000 svarta, som
ej ha någon missionär. Således ha vi här
i östra Transvaal en stor och, kraftig dörr
öppnao.
Söndagen den 4 juli var min sista dag hos
syskonen på Emangweni. Vi hade
brödsbry-telse med de .fem, som övergått på
Herrens sida. Sedan gingo vi allesammans till
utstationen Emtonganeni, där vi hade mör
te. Endast fjorton barn kommo till mötet,
ty de hade öldrickning i närheten, och
konung Alkohol ’håller sina slavar med
järnhand. Det lilla nätta skolhuset var just
byggt och väggarna kalkade just i de
dagarna. Golvet, som naturligtvis var av lera,
var ännu ej torrt, och endast 2 korta
bänkar utgjorde hela kyrko- och
skolinrednin-gen. Då detta var 5 eng. mil på min
hemväg, skildes jag därför vid syskonen
och de svarta troende från Emangweni, som
följt med dit. Så var denna trevliga
samvaro slut.
Jag fick nu en annan följeslagare, och
vi samtalade om ett och annat på vägen.
Han var också troende och hade blivit
omvänd i Barberton, under det han var
på arbete därstädes. Nu var han glad att
komma hem och finna en missionsstation
och där få stöd och hjälp, varförutan så
många gå tillbaka till hedendomen, även
om de blivit omvända i städerna under deras
arbetstid. Således äro de båda, stads- och,
landsmissionen, nödvändiga och oumbärliga
för varandra.
Jag blev väl mottagen på
polisstationen, och efter en god natts vila kunde jag
fortsätta min långa vandring. Då jag
kommit ungefär halvvägs, hann en jägare upp
«mig, åkande i sin toll. Han var vänlig nog
att be mig sitta upp. Nu bar det i väg med
fart, men kommen till ett ställe nära
floden stannade han, och vi stego ur. Han
skulle gå ned och visa mig flodhästarna.
Och mycket riktigt, där räknade vi fjorton
i en hop, som lågo i vattnet. Tack vare
regeringens beskydd, äro de tämligen säkra.
Det är nära 1,000 kr- böter att döda en
flodhäst. För övrigt såg jag icke till
några villebråd, ty där var så många
jaktsällskap i trakten. Polisen sade^, att på den
trakten, som var under hans uppsyn, hade
de köpt licens att skjuta 700 villebråd av
olika slag. Då jag frågade, om de sett
några av lejonen, som eljest ströva
omkring i trakterna, sade de, att lejonen
tycka om att jaga, men de vilja ej bli
jagade, därför hade de dragit sig uppåt
uBOm-baberget under jakttiden.
Således, tack vare Gud och den vänlige
boern, som tog mig i sin fina bil, kom jag
fram i god tid till Komatipoort för att
medfölja tåget till Pretoria den kvällen. Men hu,
så kallt det blev uppåt höglandet! Frosten
låg över marken, och det säges, att
grönsaker, såsom bönor, ärter, tomater etc. ha
frusit bort och vållat stora förluster. »Så
kallt har det ej varit på 16 år», hörde j»g
någon säga I denna förlust hade också
våra sjskor. Monsons fått del, i det att till
och med deras apelsinträd frusit bort. De
svarta där uppe i Komatipoort kalla snön
för bomull, en erinran om vad David
säger i en av sina psalmer: »Han giver snö
såsom ull».
Efter åter en kall natt på tåget ankom jag
till Durban onsdag middag, tacksam till
Gud, som bevarat mig så väl samt också
tagit vara på de mina och på1
verksamheten. Jag har nu på de olika platser,
där jag har möten här i Durban, försökt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
