Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 293
utgöto de sina hjärtan i bön till Gud,
att han måtte befria deras lärare.
Aldrig hade det varit ett sådant
bönemöte i T’aku förr....
Ungefär samma timme kom en av
männen in till oss — vi voro då i
Ts’ao-kia-ts’uen —• med br. Metcalfs
väckarur och bad att få klockan
uppdragen. Den ringde nämligen med
musik. När detta var gjort, avlägsnade
han sig. Jag letade på min solhatt och
sade till br. Metcalf, att jag skulle gå
ner och se mig omkring litet — för
tillfället hade jag ej den ringaste
tanke på flykt. När jag lämnade rummet
och passerade de två vaktare, som lågo
vid elden, tyckte jag, att de lågo
märkvärdigt stilla. I det jag fortsatte min
väg framåt, gav jag noga akt på dem
och blev övertygad om att de sovo.
Genom denna såväl som andra
omständigheter förstod jag snart, att ett
lägligt tillfälle till flykt var inne.
Medan jag ännu överlade i mitt
sinne, om jag skulle våga försöket, tänkte
jag: »Om jag kommer ut i frihet,
måste jag tillbringa natten bland bergen
och borde därför vara försedd med en
käpp.» I samma ögonblick stötte min
fot mot någonting, och när jag böjde
mig ned, fick jag tag i en präktig
bambustav, omkr. 4 fot lång. Detta
tog jag som en fingervisning från Gud,
och i nästa ögonblick gled jag
nedför en tio fot hög förskansningsvall
och var snart på flykt. När jag
sprungit ett litet stycke på vägen utmed
floden, var jag nära att springa rätt
på en utpost rövare, som sutto vid
en eld alldeles bredvid vägen. Jag tog
en omväg och kom obemärkt förbi.
En halv timme måste ha förflutit,
innan min flykt blev upptäckt — den
upptäcktes först, då de kommo för att
bjuda oss till kvällsmat — men då
sattes det i gång med efterspaning. Jag
förstår, huru de förrymda slavarna i
»Onkel Toms Stuga» måste hava känt
det... Vid ett tillfälle passerade mi-
na förföljare förbi på vägen utmed
floden c:a 25 meter nedanför mig, under
det jag befann mig i en skreva av
berget. När de passerat förbi, gled
jag ned. Det var många
med-knapp-tiöd-komma-undan-erfarenheter jag fick
göra den natten. En gång hade jag att
gå nedför ett nästan lodrätt stup,
banande mig väg igenom täta
bambuväxter; stundom var terrängen sådan,
att jag blott hade att släppa till mig
åt tyngdlagen och låta det gå undan:.
När jag var nära bergets fot, hörde
jag mina förföljare vid toppen; men
då det syntes dem omöjligt att jag
kunnat taga mig nedför en sådan brant,
vände de om och gingo åt annat håll.
Under flykten trodde iag mig gå i
östlig riktning; men döm om min
överraskning, när jag vid det inbrytande
dagsljuset upptäckte, att jag i stället
gått i västlig riktning och hade den
stora Yuanmow-slätten inom tydligt
synhåll! Herren hade lett mina fotsteg
under nattens vilda flykt till den såsom
tillflykt säkraste platsen. Om några
timmar var jag nere på slätten, och kl.
10 f. m. vandrade jag in på
magistratens gård efter 14Y2 timmars
vandring i bergsterrängen. Herren lät
Jes. 40: 31 bokstavligen uppfyllas i
min kropp under natten.
Det blev e’j litet rumor bland
rövarna, när "de upptäckte, att jag
kommit undan, och i första förbittringen
utforo ’de i allahanda hotelser mot br.
Metcalf och de andra. Deras vrede
svalnade dock betydligt, sedan de
flera timmar förgäves sökt efter rriig
bland bergen. När de återkommo,
sökte de emellertid taga igen s"kadan
genom att fasfbinda en av de troende,
vid namn Li, vid en påle och slå
honom obarmhärtigt, hotande att döda
honom på morgonen, om han ej
dessförinnan hade fört mig tillbaka. ’När
de lämnade honom, kröp han in under
en hög av ris och halm och
gömde sig. Då de vid dagens inbrott sök-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
