- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
302

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

302

T. RONS SEGRAR.

ter höra sin röst, äro för oss av mycket
avgörande betydelse. Dylika stunder
manas man att med mera bestämdhet inrikta
sitt liv med hänyn till framtid och evighet,
och detta icke blott i ord och fromma
föresatser, utan genom att under mera
målmedveten bön ikläda sig kraften ovanifrån, som
upplyfter en till möjlighet att i det praktiska
livet i gärning förkroppsliga, vad man
under sina högtidsstunder föresatt sig.
Därest ej detta blir fallet, uppstår en klvtta
mellan teori och praktik, ett
kompromissande och en i det fördolda övad otrohet
mot ljuset, vilket leder till andlig
avmattning och gör de fördöm så klara idealen
dimmiga.

Allt, som förekom vid mötet, var som
en enda lång basunton, med maning till
nv-görelse inför Kristus. I mera direkt
mening kanv detta sägas om missionär H.
Nilsons föredrag pä förmiddagen. Med
ledning av Luk. 19:30 o. f. betonades med
tyngd och skärpa, att vår tid är de stora
avgörandenas och allvarets tid i högre grad
än varje annan i det svunna. Den dag,
då Jesus red in i Jerusalem, var en
»valdag» med avgörande betydelse för
judafolket, en »deras dag», vars
valresultat i sina konsekvenser sträckte sig över
generationer, över årtusenden.

Vår valdag är nu inne, då det gäller för
oss att veta, vad till vår frid hörer. Hit
hör då att akta på tidens tecken. Den
laglöses härar storma fram. Om ej dessa äro
den fördärvets son, varom Paulus talar,
kan Skriften icke förstås. Visserligen äro
de ännu att fatta i egenskap av dennes kropp,
vilken i dessa internationella företeelser
bildas och utvecklas; återstår blott att dess
huvud, den personlige antikrist, framträder,
i vilken denna världsomfamnande rörelse
skall få sin centralisation. Utvecklingen
inordnar sig och går fram på två bestämda
linjer, den ena med avkristning som mall
den andra till Kristus och mera bestämd
position för honom. Det har ju alltid varit
så, men nu går det klarare’ fram i dagern,
uppenbart för var man. Situationen
tillspetsas.

Att judafolket nu fått sin egen,
Palestinas, flagga, är ett annat tidstecken, som
varslar om vad himlauret är slaget. Om vi
vore riktigt vakna, skulle allting i vår tid
tala väckande, manande. När Kristus
kommer, månne han skall finna tro på jorden?

Fru Nilson berättade på ett mycket
fängslande sätt episoder från sitt arbete i Afrika.
Den ena tavlan efter den andra
upprullades, tavlor av liv och färg, från hennes
mångåriga verksamhet i de svartas land.
Missionärens på glädje, försakelse och
faror så uppfyllda liv passerade revy för

vår inre blick, och dess mångskiftande
detaljer kommo oss ömsom att gråta, ömsom
att le av glädje och våra hjärtan att klappa,
klappa varmare för missionens sak.

Missionär Ottosson, Kinas representant
vid mötet, talade om förmånen att få
kasta alla bördor av nöd och bekymmer på
Herren, alla dessa bördor, av vilka många
tyvärr äro självtagna och därför onödiga.
De må emellertid vara av vilken
beskaffenhet som helst — på ’Herren få vi kasta
dem alla; varom icke, så bli de oss’ till
hinder, ja, kunna vålla att vi bliva tillbaka,
såsom det så ofta händer t. ex. på resor,
att resande med mycket bagage att släpa
på vid tågombyten endast med svårighet
hinna med och ofta med allt sitt »gods»
se tåget ånga ifrån sig.

En trosstärkande skildring av-
missionsarbetet i Kina gavs oss av vår broder, däri
han på ett mycket påtagligt sätt visade
evangeliets frälsande men även dess moraliska
och sociala kraft samt dess förmåga att
på det mest radikala sätt förvandla
individen, hela folk och land. Tydligt framgick
även, att Kina nu är ett land" med sina
portar öppna för evangelium. Därför gäller
det för den kristna församlingen att
utnyttja tid och förhållanden med största
möjliga vinst för Guds rike. En församling,
som genom frånvaron av intresse
försitter sina missionstillfällen och försummar
sina plikter gent emot den yttre missionen,
skall så småningom förtorka och dö. Ty
det är så sant, vad någon har sagt, att lika
visst som det kan sägas, att den yttre
missionen lever pä den inre, lika visst är
det, att den inre missionen lever på den
yttre. !

Ja,’ många voro de intryck, som gåvos
mig under detta för hjärta och helig tro
sä givande möte, men reaaKtörens
pappers-korp; är respektingivande. Och den har
redan manat till koncentration.

Allt i Gud och Gud i allt!

I kärlek skuldsatte

K. A b r a m s s o n.

Från "Klippans" kvarfalsmölE i Un~
byn.

Norrbottens Evange’iska Ungdomsförbund
Klippan och dess möte torde nog i någon
mån vara bekanta för de flesta av T. S:s
läsare, genom de referat, som varit synliga
i tidningen från dess möten. Här kommer
åter ett sådant, en hälsning från »Klippans»
senaste kvartalsmöte, som denna gån g hölls
i Unbyn lördagen den 28 och söndagen den
29 aug. Tillslutningen vid mötet var god,
fast ej alla till förbundet anslutna
föreningar voro representerade. Avstånden äo ju

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free