Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
att stanna? Alltjämt världsrymden
framför oss? Var äro vi? Huru lång
väg ha vi tillryggalagt?
Vi ha nått målet — var?
Vid oändlighetens förrum! I
verkligheten ha vi icke kommit ett enda steg
framåt. Vi befinna oss icke närmare
gränsen, än om vi hade stått stilla...
Vi kunna åter begynna med vår
resa, åter ila vidare med blixtens
hastighet och utan iippehållv 1 otaliga
århundraden. Vi kunna flyga till vilken
punkt vi vilja i världsrymden. Men till
och med om vi åter höllo på i
årtusenden med vår svindlande färd, så
skulle vi dock få se, att vi icke voro komna
igenom den obetydligaste del av
världsrymden, och att vi icke hade
nått ett enda steg längre. Överallt
medelpunkter, ingenstädes någon
begränsning. ..
I denna oändlighet bilda
solgrupperna, som för oss utgöra det synliga
världsalltet, blott en ö i den stora
ö-världen. Och vår stolta mänsklighets
liv med dess religiösa och politiska
historia, vår planets liv är blott ett
ö-gonblicks dröm i förhållande till
världsalltets eviga tillvaro och oändliga
utsträckning.»
(Talsm).
Oändlige, som tronar uti ljuset,
På mig ditt kärleksöga blickar ner.
Mig Anden lyfter över jordegruset,
När dig i allt mitt sälla hjärta ser.
Jag saligt känner, att det finns en
Gud —
Tack, käre Gud! Tack, käre Gud!
E. G—n.
Det största du kan göra är att
föra människor till Jesus.
S. D. Gordon.
SEGRAR. , 311
Från Zulu.
Älskade missionsvänner!
Herren är vår starkhet.
I dag möttes jag med sång, redan innan
fängelseportens rassel förtaide mig, att straff
alltid följer på brott. Man skulle nästan
kunnat tro, att där inne fanns en lovprisande
församling, vars jubel icke är beroende
av vare sig bojor eller fångkost.
Är där månne någon Paulus och Silas
ditkommen?!
Människor där utanför stanna; de lyssna.
»Sjung evangelium om Jesus ...»
leke vet jag, om någon »fri fånge» utanför
de höga murarna får ett styng i hjärtat.
Vem kan bestämma gränsen för livet?
Evangelium om Jesus är ju liv och, kraft.
Jag känner mig välsignad redan vid mitt
inträde. Alla ansikten le i dag så vänligt.
»Vi glädjas att se dig», hör jag. De
lyssna villigt och gärna också. Ja, jag vet
varför. »Jag följer dig med bön till
fängelset», läste jag i ett brev hemifrån. Gud
vare tack för det!
Min skara är blandad, unga och gamla
om varandra, alla med individuella behov.
Att nå någon beröringspunkt i det objektiva
med det subjektiva som mål är icke
alltid så lätt. Hur enkelt, ack, så enkelt
allt måste framställas! Och om man sen
efteråt riktigt tager sig tid att finna ut, hur
mycket de fattat av vad de hört, då, ja
dä kan man få göra allt annat än
uppmuntrande erfarenheter.
Låt oss gå in till de livdömdas cell!
Där sitter
Ngoma
Till henne är jag alltid välkommen.
»Öppna mina ögon, så att jäg kan se i ’boken’,
det du talar om». —
Vad Var1 då annat att göra än att komma
tillbaka med en bok och så försöka lära
henne läsa. Jag går och, kommer. Ngoma
svettas framför bokstäverna. »Nej, det
ö-vergår mig, jag förstår inget!» Hon
skrattar och gråter om vartannat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
