Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
, 331
Tänk, om han icke hade gått
igenom Kidrons dal
hän emot mörkt Getsemane
med smärtor utan tal!
Tänk, om han dignat i den strid,
där han aliena stod,
och ej för Adams fallna släkt
gett ut sitt liv och blod!
Tänk, om han i sin gudamakt
från korset stigit ned,
då han för världens syndamängd
de bittra kvalen led!
Tänk, om han stannat i den grav,
där sist man honom lagt,
om döden hållit honom kvar
uti sitt hemska schakt!
Ack, ingen hoppets stjärna då
oss lyste på vår färd
utöver tidens dunkla hav
mot evighetens värld!
Ej någon stig då funnes hem
och ingen bergfast spång,
som hölle, då till dödens flod
vi hinna fram en gång.
Men allt för oss han fullgjort har ..
Tack, Herde huld och god!
Tack för din ångest, dina kval,
ditt dyra hjärteblod!
Tack för ditt liv, din bittra död,
ditt djupa sidosår,
varmed du banat hem en väg
från öknens törnesnår!
K. K—n.
De yngres afdelning.
Hebe, det missnöjda biet.
FABEL.
Det började spörjas ett häftigt uppror
i bikuj>an. Skiltvakterna vid ingången
upphörde att fläkta med vingarna. De ville
lyssna. Bina sprungo ut och, in i stor
villervalla. Allt arbete avstannade, och
förstörelsen syntes härska i honungsriket.
Vad stod på?
Efter mycket oväsen och stoj blev det
upptäckt, att ’bina hade fört fram en
brottsling till drottning Vise, för att få veta
vad de skulle göra med den.
Drottningen vände sig långsamt och:
majestätiskt och frågade:
»Vad står på? Varför haven 1 fört detta
unga bi in: för mig?»
»Ers majestät täcktes ursäkta, men hon
vill icke arbeta!»
»leke arbeta! Ett bi vill icke arbeta?»
»Nej, ers majestät; och, det är ej nog
med, att hon är lat, utan lion beklagar
sig också ständigt samt finner fel med
alla och. allt. På detta sätt stör hon hela
bikupans trevnad.»
»Hebe! Är detta sant? Vad har du att
säga?» frågade drottningen.
»Nåd, ers majestät», gnällde lilla Hebe.
»Jag är den olyckligaste av alla edra
undersåtar. Saken är den: Jag är icke
vacker. Mitt ansikte är litet, och jag
skelar visst på det ena ögat. Fastän jag
är ett italienskt bi, skiftar min klädning
likväl inte i guld, utan har eci mörk
bly-färg. Med ett ord: Jag är högst
beklagansvärd, och ingen bryr sig om mig.»
»Dåraktiga bi», utropade drottningen.
»Hör här din dom: Du har allaredan
förspillt fyra långa, vackra dagar. Nu
dömer jag dig att uppstiga i dagningen
och att flyga från blomma till blomma
för att samla honung till föda åt tio bin.
Härför behöver du göra tjugufem resor
varje dag och anskaffa honung ur
hundra blommor under varje resa.»
»Äh,» suckade Hebe, vid blotta tanken
på att suga honung ur tjugufem hundra
(2,500) blommor varje dag.
Men drottningen vände henne ryggen,
och systerbina ledde stackars Hebe till
kupans dörr, därifrån de stötte ut henne
utan försköning.
Först var hon alldeles yr i huvudet
av förödmjukelse. Men solen sken. så klart,
fåglarna sjöngo, och luften genljöd av hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
