- Project Runeberg -  Trons Segrar : Uppbyggelse- och missionstidning / Trettioförsta årgången. 1920 /
334

(1890-1993)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

334

TRONS SEGRAR.

Folke, som nyss hemkommit^ från en
resa till Kina, höll ett gripande
föredrag med utgångspunkt från 1 Krön.
12: 38. Talaren påpekade, att
missionens mål vore att göra Jesus till
konung över hela världen. Det finns
behov hos kineserna efter evangelium,
och de förstå det. Den innerliga
gemenskapen med Kristus är det som
skickliggör oss att vara missionärer
och missionsvänner. Bönen utgör en
trådlös förening mellan oss och
missionsfältet. Må det blott finnas kraft
i våra apparater! Talaren hade
förvånat sig över den vänlighet som
kineserna överallt visade missionärerna.
De säga: »Evangelium är det bästa
av allt». Men tidén är ock allvarligt i
det att allahanda otroslitteratur
sprides i Kina, och’ bolsjevismen gör sitt
intåg även där. Gud har lagt
ansvaret på oss;, sina barn. O, att vi
sökte göra Jesus till konung över hela
världen!

Därefter höllos korta tal av
representanter från flera olika missionsfält,
varpå konferensen avslutades med
några hjärtliga ord av Prins O.
Bernadotte i anslutning till Jos. 1: 3.

Den i allo sköna och anderika
konferensen var nu slut, och vi tro, att
den skall bära välsignelserika frukter
både i Sverige och grannländerna, där
deltagarna nu äro spridda under
utövandet av sin dagliga gärning.

a. r.

Kvinnan i det
understödjande arbetet.

Utdrag ur ett föredrag hållet vid
missionskonferensen.

En missionssyförening tjänar säkert ej
blott missionens sak, utan på landsbygden,
där kvinnan mestadels lever sitt stängda
liv, upptagen av idelig tjänst i hemmet,,
ha dessa missionssyföreningar en rerkligt

lyftande och vidgande betydelse. Hon får
då några timmar lägga av vardagsdräkten
och samlas med grannar och vänner för
att rikta sinne och tankar utom sin egen
värld! Se vi så på det heliga målet för
dessa ofta ringaktade syföreningar, bli de
ju högtidsstunder med
evighetsbetydelse. Fördenskull är det ock av stor vikt att
de ledas så, att de ej bliva enbart
kaffe-och pratstunder. Större enkelhet i
kaffe-serveringen. vore kanske ett önskemål på
många håll. »överflödet» kunde eller borde
komma missionen till del.

Ofta ledas syföreningarna av prästen
eller predikanten, men kunde det ej vara
både utvecklande och ansvarsväckande, om
kvinnorna själva, om ej alltid, men då och
då, finge göra sin insats gällande genom att
taga den andliga ledningen om hand?
Viktigt är, att lämplig litteratur anskaffas på
förhand — man må komma ihåg, att det
är för missionens sak man är samlad och
att därför högläsning bör röra sig
omkring sådant, som ger största möjliga
missionskärlek, såsom brev ur
missionsstidnin-gar, karaktärsteckningar och annan för
åhörarna lämplig missionslitteratur.
Finnes ej sådan i hemmen, kan man säkert
å församlingsbiblioteken få låna sådan. Bön,
sång och läsning av Guds eget ord måste
naturligtvis ha sitt rum, och gott vore, om
man, innan man bryter upp, kunde ha ett
gemensamt bönemöte, då man finge bära
fram dem, om vilka man hört berättas eller
läsas. Besök av hemmavarande
missionärer eller annan med missionen förtrogen
person kan ju ej annat än verka värmande.
Huru olika olir det ej, då man på ett
berättande sätt kan införsätta de lyssnande i
mera ingående detaljer rörande land och
folk, sedvänjor och bruk, ja, missionärens
kamp och strid så väl som glädjeämnen
under arbetet där ute.. Jag minnes särskilt
från ett besök i en missionssyförening, då
livet i hednafolkens mörka värld skildrats
enkelt men helt personligt, huru
medlemmarna, den ene efter den andre, kom fram
och sade: »Så där lia vi aldrig förr hört
om missionen. — det var ju som hade vi
rarit där ute.» Vad missionssyföreningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:23:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ts/1920/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free