Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
335
särskilt behöver är att komina i levande
kontakt med dem, för vilka de arbeta. Eti
missionskarta vore ett önskemål för varje
missionsmöte och missionsssyförening.
Naturligtvis böra allra först meddelanden
givas från det egna fältet, men icke skadar
det att då och då vidga intresset och låta
de närvarande blicka in i en annan del
av den stora, vida värld, för vilken vår
Frälsare dog ochi vilken vi därför måste
lara känna och älska. Brevväxling med
utevarande missionärer — en eller flera
— bidrager också till att närma
syföre-ningsmedlemmarna med missionärerna och
missionen — men må vi lära att osjälviskt
skriva våra missionsbrev —• inga
predikningar utan hjärtliga, personliga ord —
och utan fordran på svar. Må vi skriva
för att tjäna och uppmuntra — ej för
att få ett intressant brev tillbaka. Sådant
kan kanske komma, men missionären har
vanligen ej tid att besvara alla hälsningar.
(N. o. Fj.)
Redaktionsnoiisßr.
Om missionskonferensen
har Elsa Ringborg i K. M. A:s tidning
»När och Fjärran» nedtecknat följande:
Den andra svenska missionskonferensen,
som var samlad i Stockholm den 18—22
sept., lämnade förvisso djupa intryck på alla
som, hade förmånen att få vara med.
Hjärtat vidgades av fröjd att se en så stor skara
enigt samlad kring missionens heliga sak
och bland dem så många — enligt
förteckningen ISO — Herrens vittnen i
hednavärl-den. Men överväldigande ställdes inför oss
missionsläget ^ världen med dess gigantiska
uppgifter och oändliga möjligheter.
Gripande framställdes också det
muhammedanska problemet, som missionen ännu
knappt snuddat vid. Väl måste vi böja
oss djupt ned inför Gud förkrossade, men
rikt och fullt mötte oss också budskapet om
den Andens kraft, som Gud är villig att ge
alla sina bedjande, väntande lärjungar. Ja,
kände vi inte lite var under bönestunden
den sista f. m. hur Anden liksom sänkte
sig ned över oss, så att vi ville utropa med
Petrus: »På ditt ord Vill jag kasta ut
nätet»? - *
Av de beslut som fattades vilja vi här
omnämna det, att Arbetskommittén fick i
uppdrag att hemställa till resp.
missionsstyrelser önskvärdheten att i dessa måtte
beredas rum även för kvinnor.* Ett annat
var att om möjligt redan nästa år ordna en
sommarkurs för de olika sällskapens
misssio-närer, avsedd att fördjupa deras kunskaper
ochi ge dem nya impulser till självstudier.
Starkt betonades vid flera tillfällen vikten
av väl utbildade missionärer, ty den
närvarande kritiska tiden kräver sådana.
Av stort intresse var den utställning av
missionslitteratur, diagram m. m., som var
ordnad i K. F. U. M. Särskilt drogs
uppmärksamheten till ett diagram som visade
våra svenska missionärers härstamning.
Där hade Jönköpings län ett stort
försprång framför alla andra, vilket talade sitt
tysta språk om sammanhanget mellan
väckelser och missionsnit.
Vid den sällskapliga samvaro, som var
ordnad på tisdagskvällen, fingo vi lyssna till
flera små uppmuntrande yttranden. Pastor
Joh. Lindgren berättade om en stor tysk
orkesteranförare, som en gång avbrutit
hela sin orkester, emedan han saknade
piccolaflöjtens stämma. Gossen, som skötte
den, ansåg sin uppgift så obetydlig, att han
ej brydde sig om att blåsa. — För
harmoniens skull får ingen stämma saknas. Men
ännu ett kräves: att alla instrumenten äro
stämda efter normaltonen. Så ville denna
konferens tillropa var och en av oss:
»Spela på ditt instrument! Glöm ej att låta
Mästaren stämma det!» Då blir det en skön
harmoni i vårt mångskiftande svenska
missionsarbete.
Vår bibelkurs
börjar den 2 november. Vi känna ett
djupt behov ar att bedja ràra yänner om
* Detta praktiseras redan i
Helgelseförbundet. R e d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
