Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
31.
Vår »krets» vill säga" — om den får —
ett tack till sin väninna
för vad hon varit gånget år;
v’i tacksamt det besinna.
Ett glädjebarn hon Hr var gång,
då hon på dörren gläntar
med innehåll av sol och sång,
som hon från korset hämtar.
Var nu välkommen till vår härd
med dina friska flöden!
Du bringar kraft från Andens värld,
du bringar tröst i nöden. —
Tag många »sångbarn» med i år,
som sjunga om det hjärta,
vars kärlek läker alla sår
och skingrar ali vår smärta!
Du har ej ändrat din vinjett:
ett kors med törnekransen,
och svärd och bibel, rätt och slätt,
och palmer där i glansen.
Du hävdar korsets segerstad —
ditt yttre därom talar —;
din »färg» du har från: Lammets blod,
ditt inre oss hugsvalar.
Välkommen var! vi hälsa dig
med varma hjärtan alla.
Kom, lys och värm oss på vår stig,
där vi så lätt bli kalla.
Som barn uti familjen vår
du är och skall förbliva.
Så älska vi dig år från år
och dig vår hälsning giva.
K. G. S.
De yngres avdelning.
Strid och seger.
»John», sade en lantman en dag till sin
lilla gosse, »det" är tid för dig att gå ut
på ängen och driva hem kreaturen.»
John roade sig med att kasta boll.
Betesmarken var långt borta, men John var
van att lyda och sprang följaktligen
å-stad utan att säga ett ord emot, så fort
hans små ben förmådde bära honom.
Angelägen att snart få återvända till
leken, körde han kreaturen framför sig över
det halvöppna stängslet med en
förfärlig brådska, varvid en vacker ko i
trängseln föll och bröt sitt ena ben.
Jolin stod bredvid det lidande
kreaturet och tänkte för sig själv: »O, vad skall
jag nu göra? Det är den vackraste ko
pappa har, och nu måste den slaktas, något
som stackars pappa blir mycket ledsen för.
Vad skall jag säga till honom?»
»Säg honom», viskade frestaren —
samme frestare, som viskar onda tankar i allas
hjärtan — »säg honom, att stängslet var
halvvägs öppet, och att kreaturet låg där
invid.» — »Nej, jag kan icke säga det»,
sade John, »ty det skulle vara en lögn»’.
»Säg honom då», viskade åter
frestaren, »att under det du drev1 hem koma,
kastade bonden Browns stora, elaka pojke
en sten, som träffade kon, så att hon föll.»
— »Nej, nej», sade John, »jag har aldrig
ljugit, och jag vill inte göra det nu heller.
Jag vill säga pappa sanningen.
Alltsammans var mitt fel. Jag hade bråttom. Jag
skrämde det stackars djuret, så att det
föll och bröt sitt ben.»
Efter detta beslut sprang John hem, som
om han varit rädd att frestaren skulle
fånga honom. Hemkommen, vände han sig
genast till fadern och omtalade för
honom hela sanningen. Och vad tror ni hans
fader gjorde då? Jo, han lade sin hand
på Johns huvud och sade: »Min son, min
älskade son, jag ville hellre förlora
varenda ko, jag har, än hava ett barn, som
talar en osanning».
Och John, bedrövad över den olycka, han
varit skuld till, var dock, sedan han erkänt
sitt fei och erhållit förlåtelse, mycket
lyckligare, än om han sagt en osanning för att
fria sig själ», ävei. om synden aldrig blivit
uppenbarad.
(B. E. T.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
