Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
203.
ut för Kristus. Då man vädjar till dem att
göra detta, är det som att hälla vatten på
gåsen. O, huru vi längta efter
vederkvickelsens tider från ovan, då dessa, som nu
hört så mycket och veta så mycket, ej kunna
annat än avgöra sig för Herren.
Till söndagsmötena kommer också i regel
mycket folk nu, varöver vi glädjas innerligt.
Till vår stundande konferens har en av
China-Inland-Missionens äldre missionärer,
mr. A. Lutley, som av Gud använts till
stor välsignelse både bland troende och
utomstående, lovat komma. Hjälpen oss
bedja, att hans besök här åter må bli tilt
största möjliga välsignelse för oss och
kineserna.
Med varma fridshälsningar till alla
vännerna, kända och okända, från oss alla i
Tatung.
Eder i Herren
J. D. Högländer.
Vår hemresa.
De mångfärgade pappersremsorna
fladdra för vinden. De utgöra ett
slags sista förbindelse mellan vänner,
som snart skola skiljas. Sakta, i
början nästan omärkligt, börjar den store
oceanångaren sin färd, och allt längre
blir avståndet till den brokiga
människomassan på stranden. Ljudlöst
brista de fladdrande banden och
falla i oceanens vatten. Hurrarop,
tysta viftningar och kära ord, sådana som
talas i avskedsstunder, då hjärtat är
mjukt, ha inom kort tystnat, och vita
näsdukar, liknande en flock
snöfåglar, vifta sitt tysta farväl.
Vi äro ombord på en engelsk
postångare och glida ut ur Durbans hamn
Saxon vänder sin stäv mot det
blånande havet.
Durban är en vacker stad, ett
bevis på vad civilisation kan
åstadkomma, när Gud ger solsken och regn
för intet. De stora, moderna affärs-
gatorna såväl som de palatslika
boningshusen, inbäddade bland gröna
träd, svara ej mot missionärens
första drömmar om ett mörkt hednaland,
men man behöver endast ett par
timmars resa med järnväg inåt landet för
att stå ansikte mot ansikte med
hedendomens mörker. Så snart vi
hunnit ett stycke till sjöss, ringer det till
middag på tredje klass. Snart ha vi
våra platser oss anvisade, och unga
män i vita kostymer presentera
dagens matsedel. Nu gällde det att
förstå sig på, vad som hörde till
kroppens uppehälle. Bland de många
vackra namnen valde vi först »Pea soup
au crouton^, vilket befanns vara
ärtsoppa. På ärtsoppan följde många
andra intressanta överraskningar i
matväg, och så avslutades middagen
med »Creme Romanic», det vill säga
pudding.
Efter ett par dagars uppehåll, först
vid East London och sedan vid Port
Elisabet, kommo vi till Kapstaden den
30 april. Här stannade vi tre dagar
och hade tillfälle att se en del av
staden och dess omgivning. Bland allt
annat vackert må särskilt nämnas de
stora ekplanteringarna. Nästa
uppehåll blev Madeira, där vår båt
stannade för några timmar. Livet ombord
blir enformigt i längden för den som
ej har lust att deltaga i världsliga
nöjen. Man röker, dricker, spelar kort,
leker och dansar, snart sagt, från
morgon till kväll. Måndagen den 19 maj
kommo vi till Southampton och nästa
dag därifrån med tåg till London.
London är verkligen en stor stad, en
myrstack av människor. Det sades,
att en million främlingar för
närvarande vistas i London, på grund av den
pågående utställningen. I London
bodde vi på ett missionärshem, där
vi hade det riktigt hemtrevligt på alla
vis, varför vi med glädje kunna
rekommendera det för andra.
Adressen är Mrs. Cantell Highbury, New
Park 73. Den 24 lämnade vi Lon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
