Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS SEGRAR.
265.
som utdelats till varje hem, vilken bar
påskriften: »Självförsakelse.»
I många hem gav denna sparbössa
upphov till en ädel tävlingslust. T. o.
m. barnen blevo intresserade för saken
och framburo sina små gåvor. De
gingo och lyfte på sparbössan och
gladde sig, att den blev allt tyngre och
tyngre. En liten gosse föresatte sig
att förtjäna 3 kr. i månaden genom
att springa ärenden, och häri lyckades
han över förväntan. Samme gosses
moder, en arbetarehustru, som själv
skötte sitt hem, åtog sig ett extra
arbete och förtjänade därigenom flera
hundra kronor, vilka hon gav till
Herren, och en ung man, som fick en
lägre hyra än han brukade, gav allt,
vad han på så sätt förtjänade, extra
till Herrens förrådshus.
Herrens välsignelse vilade över
församlingen; många bland dess
medlemmar fingo på ett underbart sätt
erfara, hurusom Herren återgäldade
dem för det, som de i kärlek offrat
på hans altare — utom det att de
fingo förnimma hans gillande
välbehag över jsig. Eu ung man hade
sålunda Jkänt sig manad att skänka en
summa penningar, vilken för honom
utgjorde en kännbar uppoffring, och
i detta sitt beslut förblev han orubblig,
trots enträgna påverkningar av en
nära anförvant, som såg hans
umbäranden. Alldeles oförmodat föll det så
hans arbetsgivare in att höja hans lön
med precis samma belopp, som det
han ansåg att Gud lagt på hans hjärta
att giva. Även ett annat hem gjorde
en liknande erfarenhet. Där hade
man kommit överens om att försaka
marmeladen till sitt bröd vid
afton-vardens te och giva Herren de
penningar, som på så sätt inbesparades.
Efter en vecka fingo de emellertid
emottaga en gåva, en stor sändning
marmelad, vilken utan vidare blev
inburen genom deras dörr, och detta
utan att givaren hade den ringaste
aning om mottagarens beslut. Även
värdet av denna marmelad blev given,
till Herren.
Ännu ett exempel må anföras,
emedan det bevisar, att Herren drager
försorg om oss, när vi hava omsorg
om hans sak. Driven av sin nitälskan
hade en man givit långt utöver sin
förmåga och befann sig alldeles
utblottad på penningar, då han helt
o-väntat fick besök av en man, som
bodde en bit därifrån. »Herren låter
mig ej få någon ro», sade gästen,
»förrän jag givit er dessa penningar»,,
och härmed lade han en bunt sedlar
på bordet.
När året var tilländalupet,
.samlades-församlingsmedlemmarna till ett
tacksägelsemöte, varvid var och en
medförde det han fått nåd att samla. Och
härvid visade det sig, att den
hop-bringade summan uppgick till 11,000
kr., dubbelt så mycket alltså, som de
hade bedit om och behövde. Det
allrabästa var dock att betrakta alla
de strålande ansiktena och lyssna till
vittnesbörden. Alla de glada
givarna voro överens om att Herrens
välsignelse hade varit störie under det
nu förflutna året än någonsin förut,
samt att deras andliga liv blivit rikare.
Då kärleken fick göra sig gällande
på själviskhetens bekostnad, blev det
här som annorstädes: livet blir rikare
och fullare, närhelst kärlekens
offer-väg beträdes i Jesu namn. Guds
barn undfå alltid en ny livskraft, då
de för hans skull tillämpa kärlekens
självförnekelse.
Men denna lärorika berättelse har
även en annan sida, vilken vi helt
visst också få lov att omtala. De få
i församlingen, som ej hade sinne för
att göra sig till ett med Herrens sak,
utan undandrogo sig »detta besvär»
för deras Mästare, nödgades även de
att inlära en läxa, ehuruväl den blev
av ett helt motsatt slag än den Gud
helst velat giva dem. Två av dem,
som likväl tillhört de mera
välsituera-de i församlingen, hade vid årets slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
