Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRONS
de himmelska välsignelserna till varje
hungrande själ. Till detta möte var vår kyrka
nästan för liten, ty en stor mängd fick stå
utanför. Men vi vilja tro, att gudsordet
ändå nådde deras öron — och hjärtan.
Kl. 8,30 samlades vi i lokalen nere vid
samhället till ett tredje och sista möte.
Nog började tröttheten bliva märkbar ibland
oss, men vi fingo ändå mottaga en
aftonvälsignelse av vår Gud, innan vi skildes åt.
Medverkande evangelister vid dessa
möten voro: Aug. Persson, Henny Hedin,
Anna Dahl samt undertecknad.
Fridens Gud vare med eder, vänner i
Fredriksberg! Ett varmt tack för allt! Håll
ut i tron, tills Jesus kommer!
Fridshälsningar till alla Trons Segrars
läsare!
Edith Hållstr ö’m.
Från Skåne.
I Vittsjö, Nordskåne, var evangelistmöte
anordnat den 27 juli. Mötet hölls å
egendomen Lönsholma, c:a .7 km. väster om
Vittsjö stationssamhälle. Samtidigt med
mötet hölls emellertid en större högtidlighet
för invigning av ett fornminnesmuseum i
Markaryd, ett par stationer norr om
Vittsjö. Denna tillställning, vid vilken även
kronprinsparet var närvarande, tilldrog sig
den stora allmänhetens uppmärksamhet och
gjorde att evangelistmötet var fåtaligt
besökt. Dock funnos några, som ej kunde
mättas med jordetingen och därför kommo
till det bord, som den himmelske Fadern
dukat för sina barn.
Mötet hölls på e. m. i lantbr. Håkan
Nilssons trädgård och gynnades av det
härligaste väder. Efter sång och bön talade
handl. C. Björkman, Osby, om
»gudomlig vänskap» (Joh. 15: 14). Till att äga
Guds vänskap var människan skapad och
ämnad, men hon förlorade och prisgav denna
underbara förmån genom syndafallet. Dock
kan den återvinnas genom uppgörelse och
full överlåtelse. I Kristus Jesus skåda vi
Guds mot oss vända anlete, som inbjuder till
vänskap och fridsgemenskap. I vänskap med
Fadern och hans Son förbliva vi genom att
alltid leva i förtroligt förhållande till
honom och dela allt med honom, både ljuvt och
lett. Intet är för stort och intet är för
smått för honom. Han hjälper i allt, och vi
få anledning att prisa honom och bli
alltmera bundna vid honom med kärlekens
ömma band.
Mathilda Landgrens ämne var »Kristus
mitt liv» (Kol. 3: 4). »Det är lättare att
dö som martyr en gång än att varje dag
leva för Jesus.» År Kristus vårt liv, då
behöva vi honom tör varje dag, behöva
leva av hans ord och i h^ns umgänge. Un-
SEGRAR. 269.
der ett sådant liv komma alla prövningar
och lidanden att bidraga därtill att vi
mogna för den himmelska härligheten. Att leva
Kristus är att följa honom i
självuppoffring. Såsom saltkornen förminskas, under
det de avgiva sin sälta, så förtäras också vi,
under det vi fylla vår uppgift i världen
och efterfölja Kristus, men då han
uppenbaras i härlighet, skall varje på den vägen
ådragen förlust visa gig vara en vinst.
Efter en timmes kafferast talade först en
från en Götabrokurs igenkänd broder K.
Isaksson fr. Trottatorp över Upp. 1
och betonade den sköna hälsning vi fått
från Frälsaren själv, som »älskar oss och
har löst oss från våra synder med sitt blod»,
och som »kommer med skyarna.»
Karin Salander gav oss den
apostoliska förmaningen: »Vaken, stån fasta
i tron, våren män, våren starka.» Då vi
sova, äro vi värnlösa mot de faror, som
lura på oss. En sovande kan bli överfallen
av fiender men kan ej sätta sig till mötvärn.
Vår fiende djävulen går omkring som ett
rytande lejon och söker uppsluka oss. Han
har stått vid ditt och mitt hjärta många
gånger. Ve oss, om vi sova och bli
självsäkra! Medlen äro vår fiende likgiltiga,
blott han vinner sitt syfte: att återvinna
eller befästa sitt herravälde över oss. Vi
ha fruktansvärda och mäktiga fiender, och
striden gäller din och min själ. Men vi
ha ej orsak att lämna oss åt försagdhet, ty
vår segerfurste går töre oss, och vi fä ingå
i hans seger. Därför må vi skicka oss som
män och väpna oss med styrka. Många,
som av naturen äro »män», visa sig dock
fega i striden och provet och göra icke
skäl för namnet. Den fege blir ett lätt
byte för fienden.
Red. J. Sonesson talade en stund över 2
Petr. 1 kap., varefter E. Oredsson avslöt
mötet med ett kort vittnesbörd. Må
Herren stadfästa sitt eget ord i varje
deltagares hjärta!
J. S—n.
De yngres avdelning.
Vad som är viktigast att bevara.
Edith var mycket förargad över att hon
ej kunde finna sin sax. Hon stampade 1
golvet och sade: »Här går dom ’
mina saker och kastar bort r1
bara kunde få ha mina sakei
kan ju aldrig veta var jag har t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
